En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 16 juli 2013

Låt er inte luras

Låt er inte luras.
Tiden läker inte alls några sår.
Ett krossat hjärta blir aldrig helt.
Låt er inte luras.
Inget blir lättare, inget gör mindre ont.
Låt er inte luras.
Jag ÄR INTE stark.
Jag ÄR INGEN kämpe.
Jag är ledsen att jag förstör ert hopp, er tröst, er bild av en överlevare.
Men låt er inte luras.
Mitt leende betyder ingenting.
Min existens betyder ingenting.
Låt er inte luras.
Jag lever inte.
Jag överlever.
Inte för att JAG vill, utan för att jag måste.
Låt er inte luras.
Jag dog också den regniga dagen på spåret...




























En dag ska jag också ligga här bredvid.
Den dagen blir jag hel igen.

12 kommentarer:

  1. Många varna kramar genom tårarna <3 :'(

    SvaraRadera
  2. Din existens betyder allt för din Tekla o din Henrik, för övriga familjen, era vänner o för oss som får följa dig här!
    Intala dig aldrig något annat! (Sagt i all välmening)
    Din existens gör skillnad, stor skillnad!
    Fina du, det finns bara en Sophie! Det är du o du måste finnas!
    Jag är övertygad om att du kommer träffa er fina Tristan igen, så måste det vara! Vill inte tro något annat!
    Tills dess att änglarna väljer att hämta hem dig...ett andetag i taget, ett i taget!
    Bär er i mitt hjärta <3
    Kärlek o kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  3. Hjärtskärande...livet kan vara så vansinnigt grymt. Tårarna rinner, så fina bilder men så fel att ni är där o inte hemma tillsammans hela familjen. Finns inga ord, vill bara skicka kramar och tankar../Caroline W

    SvaraRadera
  4. Vi ser genom leendet vännen, dina ögon visar din sorg.
    Men jag är glad att det går att se dig skratta eller le lite ibland, Tekla ser det också och det ger henne mer än du kan ana. Ditt trasiga hjärta blir inte helt i detta livet, men jag hoppas att det någon gång i framtiden går aningens lite lättare att ta ett andetag.

    SvaraRadera
  5. Ingen begär ngt från dig, igen förväntar sig ngt. Du ska inte alls behöva vara kämpe. Du ska få sörja, sakna, skrika, gråta. Ingen förväntar sig att ett brustet hjärta ska plötsligt lagas, en stor bit saknas ju, bara han kan fylla det igen den dagen ni möts. De trasiga delarna som finns kvar är tillräckligt fyllda med kärlek till din Tekla, tro på att det räcker till, att DU räcker till. Vi luras inte de gångerna du ler, pratar om andra saker än tristan, vi ser också att du bara försöker överleva vardagen. Tiden läker inga sår, saknaden blir inte mindre men tids nog gör det mindre ont, det är inget svek...... Den bittra verkligheten är fruktansvärd och man vill spotta på livet som gör såhär emot en, men du är viktig, andra behöver dig precis som du behöver tristan. Du behövs !Ditt öde är brutalt, BRUTALT !- fortsätt överleva, en dag kommer du att leva även om det känns omöjligt nu, allt är förändrat och en bit kommer alltid saknas men en dag kommer du leva jag lovar!

    SvaraRadera
  6. Så fruktansvärt sorgligt! <3 <3

    SvaraRadera
  7. Styrka ..kramar ..kärlek.å.allt vill jag ge dig älskade Shopie..Tänker på.dig /er varje dag!!!/christel

    SvaraRadera
  8. Blir tårögd då jag ser att mjukis-Blixten jag satte för ett tag sedan, fortfarande är kvar <3

    Blir tårögd då jag ser lilla Tekla fixa och dona <3
    Blir tårögd av anledningen... <3

    SvaraRadera
  9. Så grymt! Tror inte din familj eller vänner tror att du gått vidare, de vet att du kämpar i varje andetag, att du alltid har en bit i ditt liv som saknas, din älskade Tristan. Det är hemskt att ni behöver ha de bilderna du lagt upp, men de visar samtidigt så mycket kärlek. Varm kram från Karin

    SvaraRadera
  10. Carina Kronqvist17 juli 2013 kl. 13:22

    Ingen kan väl förvänta sej något av dej Sophie. Din sorg är din och den måste du ta hand om på ett sätt som fungerar för dej. Och hur gör man det ? Ingen har något bra svar på det. Kan bara önska dej frid i sinnet och hoppas att det kommer med tiden . Kram

    SvaraRadera
  11. piadolk@telia.com18 juli 2013 kl. 00:40

    Tack ännu en gång Sophie för att du sätter ord på det som jag vill att människor runt mig ska förstå. Jag kommer inte att kunna andas lättare om ett tag, jag kommer inte kunna glädjas över livet igen hur många gånger än människor runt mig försöker få mig att tro det. Varför säger dom det? Är det för att dom vill må bättre själva? Hur skulle livet någonsin kunna bli bra igen? Min dotter är död! Jag säger till mina barn som jag har här i livet att dom kommer att bli hela igen när dom får barn. Sorgen och saknaden efter deras älskade syster kommer alltid att finnas hos dom men dom kommer bli hela när dom får egna barn. Det blev jag när mina barn föddes. När min dotter dog så dog jag också, jag blir aldrig hel igen. Det blir man inte när man förlorat ett barn, man dör. Konstigt nog fortsätter hjärtat att slå och blodet pumpas runt, men tro mig det är inget jag vill. Längtar tills jag får gå över till andra sidan och möta mitt barn igen. Som du skriver, vi överlever för att vi måste. Hur kan någon enda människa som känt kärleken till sitt barn tro att man kan leva igen om det barnet dör? Det går bara att försöka överleva.

    SvaraRadera
  12. Men visst är du en kämpe och stark- Skulle du inte vara det skulle du gett upp allt.

    SvaraRadera