Rulla ner persiennerna,
skydda mig från utsidan.
Därute bakom nerdragna persienner finns sommaren och solen.
Där finns alla glada barn, alla lyckliga familjer, som firar sommarlov och semestrar.
Barn i studsmattor, barn i pooler, barn som lär sig cykla utan stödhjul, barn på gungor, på skateboards, barn med bruna sommarben och leende.
Precis så som det ska vara.
Så som vår sommar också skulle vara.
Älskade barn, levande och lyckliga.
Men så är det inte här.
Här är det nedrullat.
Mörkt.
Orkar inte se sommaren.
Härinne bakom de nerdragna persiennerna är det tungt att andas.
Här finns sorg.
Depression.
Ångest.
Och tårar.
Tårar som aldrig tar slut.
Saknad och desperat längtan.
Härinne bakom persiennerna har vi ont.
Härinne har vi en snart blivande 2-åring, som torkat sin mammas ledsna kinder hela dagen.
Torkar, klappar, kramar och pussar.
"Mamma lessen, mamma saknar Tristan"!
- Ja, Tekla, mamma saknar Tristan, så mycket att jag knappt orkar något annat. Men jag älskar dig också, min goa lilla tjej, som torkar mina tårar så ömt...
Ni har världens finaste, goaste raraste dotter..
SvaraRaderaEn liten solstråle som torkar dina tårar..
Lilla Tekla hjälper er att kämpa vidare. Tristan blir aldrig bortglömd Sophie och Henrik. Han finns ibland oss. Det är så fruktansvärt att ni skall behöva uppleva denna sorg och förtvivlan. Jag hoppas med hela mitt hjärta, att det snart letar sig in en liten solglimt mellan persiennerna..
Ni är en underbar familj..
♥
SvaraRaderaVågar snart inte läsa mera kära Sophie.. Mina tårar rullar också! Går inte en dag utan att jag tänker på dig och din familj! Fast jag aldrig hann träffa Tristan passade jag på att säga hej till honom när jag var nere i Skåne sist. Kunde inte låta bli, va som jag drogs dit...
SvaraRaderaDina ord och tankar går rakt in i både hjärta och själ.
Kramar om. Hårt...
Jenny