Svar från journalisten...

Jodå, jag fick ett svar från journalisten som skrev artikeln, med den otroligt smärtsamma och felaktiga informationen i Skånska Dagbladet i torsdags.
Den klenaste och fattigaste ursäkt jag någonsin fått i hela mitt liv.
Han beklagade att jag tagit illa vid mig, av ordvalet.
Ordvalet?
Snarare allvarlig fel-information!
"Han hade inte tänkt sig riktigt för, när han skrev och insåg att han kunde formulerat sig bättre"
Han lovade också att göra ett förtydligande "att barnet inte var obevakat vid olyckstillfället" i lördagens tidning.
Något inte jag hittat nånstans, men det kanske bara kommer med i papperstidningen och den skulle jag inte lägga en spänn på!
Någon som har skånskan, som läst det förtydligandet?
Nåja, någon empati eller medkänsla är den journalisten helt utan.
Här är mitt svars-mail, på ursäkten:
"Ja, såklart tog jag mycket illa vid mig!
Jag har förlorat mitt barn och lever i ett extremt tungt sorgarbete och var dessutom med om en fruktansvärd traumatisk upplevelse - själva olyckan, som jag kämpar med att bearbeta.
Jag är mamma, det är min livsuppgift.
Det är vad jag är bra på.
Det är vad jag älskar att vara.
Om hundratals människor ska läsa att min son blev påkörd av tåget vid ett obevakat ögonblick, kan jag lika bra lägga mig ner och dö direkt!
Då orkar jag inte fortsätta kämpa för överlevnad alls...
För det stämmer inte.
Han va ALDRIG obevakad.
Han höll min hand. Jag höll hans hand.
Han lirkade sig loss och sprang...
(Något som han aldrig gjort tidigare, han var superklok i trafiken, tittade sig alltid för tillsammans med oss, men han va 3,5 år och glömde sig)
Tåget kom.
Sekunder.
Allt framför ögonen på mig.
Jag hade inte chans att rädda honom.
DET försöker jag överleva med varje dag.
Ja, jag vill ha ett tydligt förtydligande i tidningen!
Tack!
/Sophie"
Jag får då ett mycket kortfattat och kallt svar, där han med ett fåtal ord beskriver vad som kommer att stå i lördagens tidning. Ett fåtal ord om att det förekommit tvetydig formulering och att barnet inte var"obevakat" vid olyckstillfället.
Han avslutar mailet med ett
"Ha de"
Oxå sitt namn!
Ha de?
Seriöst?
Skriver man "ha de" till en mamma som nyss beskrivit vilken tragedi hon går igen, vilken mardröm hennes liv är?
Skriver man "ha de" som rutinerad journalist till en mamma som nyss förlorat sitt barn i en fruktansvärd olycka?
Så sjukt oproffessionellt och lamt!
Självklart var jag tvungen att svara igen:
"I ärlighetens namn,
det var den klenaste och fattigaste ursäkt jag fått i hela mitt liv.
Kan förstå att det kan vara svårt att bemöta den fruktansvärda tragedi, som jag så ärligt och rakt fram delar med mig av till dig, som främling.
Och jag gör det endast av den "enkla" anledning, att din formulering i artikeln fick mig att fullständigt gå i sönder (om möjligt) ännu mer, än jag redan är.
Av den anledningen att du skrev om mig och min son, utan att veta vem vi är eller hur olyckan gått till.
En formulering, som inte ens är en formulering, utan bara rakt av helt fel information.
Dessutom har jag inte sett det förtydligande eller ursäkt som du beskrev och lovade mig i lördagens tidning?!
Eller det hamnade bara i papperstidningen, inte på nätet?
Också undrar jag varför du skrivit "obevakad" med citations-tecken i ditt förtydligande?
Vad menar du med det?
Den känns konstigt, eftersom citationstecken inte bör användas för att framhäva ett ords betydelse eller vikt rent generellt, eftersom detta lätt kan misstolkas som ironi.
Att avsluta mailet till mig med ett
"ha de"
visar på total brist av empati och medkänsla.
Fruktansvärt oproffsigt och lamt.
/Sophie"
Ja, detta äter upp min energi nu!
Men jag är inte den som är tyst.
Jag säger ifrån, när något är fel.
I SPEAK MY MIND!!
Finns inget annat sätt att hitta ro i detta...