En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 24 januari 2013

Jag andas...

En timme i taget.
Jag andas.
Mot min vilja.
Men jag andas.
Jag måste.




16 kommentarer:

  1. 4 månader... Stackars er! Månader fyllda av ångest och tårar. Tänker på er jämt!

    SvaraRadera
  2. Gör så.ont att du/ni ska behöva ha det så ...ONT!!ONT!Tänker på dig/er och skickar varm stor omfamnande kram!/ christel

    SvaraRadera
  3. Kärlek till Er❤
    Ni är ständigt med mig i mina tankar och mitt hjärta.
    Kramar om hårt.

    SvaraRadera
  4. Tänker på Dig (er) jämt Sophie. Är så otroligt ledsen för hur allt blev.. Andas. Ber för att luften en dag blir en uns lättare att andas in... Kram ❤

    SvaraRadera
  5. *Styrkekramar*
    /Linda Jensen

    SvaraRadera
  6. Tänker på er o bär er alltid i mitt hjärta <3
    Sänder massa styrkekramar/ Anna

    SvaraRadera
  7. Skickar kraft<3 Jennie

    SvaraRadera
  8. Begär inte mer av dig själv än att andas. Fortsätt andas. Vi är med dig. Tänker på dig ständigt.
    Varma kramar

    SvaraRadera
  9. Ni finns i mina tankar.... ❤
    Kram, Sara M

    SvaraRadera
  10. Tänker så ofta ofta på er! Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  11. Att andas är tillräckligt just nu.
    Ta det minut för minut, i er takt.
    Vi finns här bredvid er hela tiden.
    Varma kramar kära ni.
    Puss Krellan

    SvaraRadera
  12. Tänker också på er.. Många kramar ulrika

    SvaraRadera
  13. Tänker på er! Styrkekramar! <3

    SvaraRadera
  14. Tänker på er. Ha inte för höga krav, att andas är mer än tillräckligt nu. Stor kram Caroline W

    SvaraRadera
  15. Ni gör vad ni kan vännen, att bara orka ta sig ur sängen är ju en stor bedrift varje dag. Den lilla energi ni har är ni fantastiska på att lägga på Tekla. Andas i er takt, på ert sätt....
    Önskar så innerligt att det inte vore så här. Stor kram hjärtat!

    SvaraRadera
  16. Tillåt er att ta ett steg tillbaka, sänk ribban. Man måste inte vara stark och försöka kämpa sej framåt och framåt hela tiden. Jag säger som EmiliaJ75 så klokt skrev, "i er takt, på ert sätt", inget annat funkar i längden.
    Hör av dej om det är nåt vi kan göra/fixa för att underlätta era dagar.
    Kram grannen

    SvaraRadera