Tankar såhär från sängen...

• Bakslag.
Djävulen även kallad vinterkräksjukan härjar i 29:an. Än så länge, är det endast Tekla som fastnat i dess klor ordentligt.
Stackars vår lilla shinonikka, lika rädd för att kräkas som sin mamma. Hon kämpar emot med all sin lilla kraft. Men är så duktig och försöker pricka hinken varje gång.
Kräkfri sedan fredagsnatt, har hon varit pigg och glad. Längtat efter lek med kompisar och göra skojigheter.
Och vi trodde det var över, för denna gång.
Men ack så fel vi hade.
Ikväll slog den till igen, och vi är tillbaka på noll.
Depp och ångest!
Jag har verkligen grov kräk-fobi, så ångesten är bara för mycket kring detta skit-spektakel.
Efter sjutusen barbiefilmer och dora-avsnitt somnade hon tvärslut i pappas säng.





Snälla, låt henne sova gott inatt och slippa kräkas mer.

• När ångesten nu är så stor, försöker jag fånga tillbaka gårdagens känsla igen, och låta mig uppfyllas av den. Det var verkligen fantastiskt att få vara med om.
Tack, för alla era fina tankar och ord kring detta.

• Nytt reportage på gång.
Jag har hållit det lite hemligt, mest för min egen skull, för att minska stressen och pressen inför det, tror jag.
Men i alla fall, i torsdag hälsade en trevlig journalist på, som jag haft kontakt med sen i somras. Med sig hade han fotografen från förra reportaget.
Fina och omtänksamma killar.
Denna gång är det bara jag som medverkar, och det kommer mest att handla om sorgarbete, tror jag.
Reportaget kommer ut i April i tidningen Allas.
För mig är det både bearbetning, terapi och ett sätt att hålla Tristans minne vid liv, att göra dessa reportage. Även om detta endast är andra gången. Jag tackar nej till mycket, och väljer varsamt. Det är viktigt för mig att det både ska ge mig något och även andra.
Kanske kan jag hjälpa någon annan i sitt sorgarbete. Och då är det värt det.
Mer om detta när April närmar sig.

• Bröllop.
*Ler* Ni är många som undrar hur det går med våra bröllopsplaner.
Ni e då för goa och söta.
Bröllop är härligt, romantiskt och fint. Och jag längtar efter vårat.
Vi hade egentligen tänkt gifta oss i vår/sommar.
Mina tärnor är utsedda och tillfrågade, vi är ganska säkra på vart och hur.
Men självklart mycket kvar att planera.
Sådant som man inte riktigt orkar i samband med depression och ångest.
Dessutom en ekonomi som inte klarar ett bröllop så snart.
Men håll ut, kära ni!
Bröllop blir det!
Nångång!

• Det där med fler barn.
Ja, visst vore det underbart!
Och ni är många som hejjar på.
Och jag är den största bromsklossen, så är det.
Ena dagen vill jag, andra dagen inte.
Och det är ett stort beslut, det där.
Som vi malar vidare på i 29:an!
Men det är fint och upplyftande att det är så många som är positiva (men förstående) kring detta heta ämne.
Tack för ert stöd!
Vad Tekla vill är ganska tydligt efter dagens pysslande med klipp och klistra.





• Jag avslutar kvällen med en av mina älskade älsklingslåtar.
Om ni aldrig hört den, göööör det!
Den är fantastisk, på så många vis.

Live - Run to the water

"run to the water
and find me there
burnt to the core but not broken
we'll cut through the madness
of these streets below the moon
with a nuclear fire of love in our hearts
rest easy baby, rest easy
and recognize it all as light and rainbows
smashed to smithereens and be happy
run to the water (and find me there)
run to the water"

Natti natti från sjukstugan