Kyla...

Jag kan inte minnas att jag nånsin varit så frusen, som jag är just nu.
Har alltid varit varm, varmblodig, den som alltid velat öppna fönster i klassrummet i skolan eller på jobbet.
Alltid gått barfota hemma, aldrig sovit i pyjamas och alltid varit för varm för stickade tröjor och sjalar runt halsen.

Nu?

Nu fryser jag dygnet.
Hur mycket jag än har på mig.
Tjocka tröjor, raggsockar + tjocka inneskor, rejäla plädar, pyjamas och varmt duntäcke.
Varm dryck.
Mängder av levande ljus, överallt i hemmet, alltid!








Ändå kall.
Alltid kall.

Kall.
Kall.
Kall.

Allt är kallt.
Mitt hjärta,
Min själ,
Min kropp.

Sorgen, ångesten och saknaden gör en kall och frusen.

Jag vill bara bli varm igen.