En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 18 september 2014

Ett "Tack"

En dag, som började bra, blev dålig mittemellan och slutade fint.

När det där "dåliga" tog för stor plats, ryckte min hjärtevän Anna ut.
En promenad ner till Tristan för att tända ljus.
Men underbara Anna hade med ryggsäcken med en termos te och fika.

En fantastisk stund nere hos Tristan, alldeles svart, men så stjärnklar himmel.


När vi sagt "Natti natti Tristan" och gått därifrån, tittar jag upp och får se ett magnifikt stjärnfall.

Ett "Tack".
Ett "Jag var där med er"

Precis när jag behövde det som mest.
Somnar lite varmare i hjärtat, med tankarna hos min älskade onge.

Tack Anna, du är guld och jag älskar dig.

3 kommentarer:

  1. Kära du..Jag blir rörd långt in i hjärtat av ditt inlägg.
    Vet inte vad jag skall skriva,annat än skicka dej en stor,varm kram,med önskan om en ljus framtid.
    Kram. <3

    SvaraRadera
  2. Så otroligt glad du har människor runt omkring dig som Anna. En riktig, riktig vän! Så rörd.
    Det var alldeles säkert ett fantastiskt tecken från Tristan att han är där med er. Tänker på er så ofta Sophie o Henrik.

    Kramar om från Malin. Varm kram till dig också Anna

    SvaraRadera
  3. Vilka fina vänner ni är������

    SvaraRadera