En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 18 augusti 2014

Nollan...

Idag skulle du också börjat i nollan.
Precis som alla dina kompisar gör.

Som du längtade efter denna dag.
En hel sommar stod du vid staketet mittemot skolan och tittade på alla skolbarn på skolgården.

"När jag blir sex år ska jag också börja där, då kan jag gå till skolan själv. Du kan stå i dörren, mamman, jag hoppar ju bara över staketet, så är jag i skolan".

Det skulle ha blivit en stor dag i din värld.
I vår värld.

Jag älskar alla dina vänner och gläds med dom åt detta spännande och stora steg i deras liv nu.

Men jag skulle ljuga om jag inte sa, hur jävla brutalt ont det gör, att inte se dig bland dom nu...

Fy fan...


7 kommentarer:

  1. Kära ni, omfamnar er så i mina tankar.
    Från Malin

    SvaraRadera
  2. Länge sedan jag kommenterade men tittar till då och då :) Kan inte ens tänka mig smärtan du känner i alla steg som din älskade Tristan skulle ta.
    Var på Liseberg i helgen och såg en pojke som jag tror var sjuk i cancer :( Han satt i sin rullstol och såg ut att njuta av sina snacks, men hade en trött blick. Den dagen kramade jag mina två älskade barn extra hårt, så oerhört tacksam att de finns hos mig och är friska.

    Känner inte er men tänker ofta.
    Varm kram från Karin

    SvaraRadera
  3. I går tänkte jag på dig hela morgonen. Jag fixade med skolstarts förberedelser och det högg i hjärtat när tänkte på hur din morgon också borde varit. Orden är ännu en gång små och räcker inte till. Love you <3

    SvaraRadera
  4. Puh tårarna rinner ner från kinderna. Jag känner inte er, men shit vad ont de gör i mig att ni får gå igenom en massa orättvisa 😪 styrkekramar i massor 💞/sofie

    SvaraRadera
  5. Fy fasen vad det är orättvist. Kan inte förstå hur det kan få blir så här... Tänker på er!! /Lina

    SvaraRadera
  6. Ja usch va hårt. Å hans fina fina Anna som skulle varit en av hans fröknar. <3 Tänk om han vetat det.
    Tänker på er. Kram

    SvaraRadera
  7. Mina tårar rinner. Mitt hjärta värker. Min pojke började förskoleklassen nu i höst och din sorg och saknad känns i hela mig! Kram Sara

    SvaraRadera