En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.
måndag 30 juni 2014
Bittersweet
Hon är så lik. Så underbart lik. Mitt hjärta ler.
Så smärtsamt lik. Mitt mage knyter sig.
Så vackert likadan som honom. Så hjärtskärande vackert likadan...
Mina älskade barn. En i handen på jorden. En i handen i himlen.
Din fina prinsessa. Lika vacker som sin storebror. Håll henne hårt i handen, tills den dagen kommer då du känner dig redo att släppa den för att möta Tristans hand. Ingenting eller någon av oss kommer att finnas för evigt så man får göra det bästa av detta liv. Vissa med små ryggsäckar, andra med stora.
Tekla är verkligen supermycket lik Tristan! Otroligt, att de kan vara så lika. Är de lika också till personlighet? Jag förundras ofta över mina barn som är så otroligt olika, även om de fått samma uppfostran, sociala miljö osv. Till utseendet liknar de lite, men inte alls så mycket som Tekla och Tristan! kram, Maria /Finland
Ledsamt att du som anonym kommenterar utan att ha någon som helst insyn, kunskap eller kännedom om vårt liv. Du vet inget om hur vårt liv ser ut. Du vet inget om Teklas liv. Jag skriver ca 10% av vårt liv i denna bloggen, och det handlar om mina känslor just precis i den stunden, som jag skriver. Snälla jävla idiot-människor, sluta att vara så jävla "kloka" med era värdelösa tankar och "råd"!! VI GER VÅRT ALLT TILL TEKLA!!! Att gå vidare är inget man måste, det är något man bara gör, oavsett om man vill eller inte... Tekla är sin egen person och lever absolut inte i någons skugga! Skjut mig, vad fukkin pissed off och trött jag är på såna som dig! Står för vem du är och sluta vara anonym, ditt pucko!!!!
Du kära "anonym"! Dina åsikter och kommentar/er är precis varför jag om och om igen tappar förtroendet för mänskligheten. Och då ska du veta att jag VERKLIGEN försöker se det ljusa i varje situation, annars vet jag att jag går i sönder! Det är synd att du inte skriver vem du är, då hade jag nämligen kunnat svara dig direkt! För jag väljer ändå att tro att bakom din kommentar så finns det en genuin oro för Teklas mående och väl. Och om så är fallet, så kan du släppa de känslorna direkt! Tekla är nog det sista barnet jag någonsin skulle oroa mig för! Hon har inte bara välsignats med de mest kärleksfulla och pedagogiska föräldrarna jag någonsin mött (och jag har mött MÅNGA, vilket man gör när man jobbar inom socialtjänsten), utan hon har även ett fantastiskt nätverk runtom kring sig bestående av övrig familj, släkt, kompisar och vänner! INGEN av oss är det minsta oroliga, utan vi ser varje dag hur hennes föräldrar får henne att blomma ut i den fantastiska personligheten hon är! Så släpp din oro, och lägg den gärna på något annat barn som kanske behöver den, men här är den i alla fall heeeelt överflödig! Och älskade Sophie, det är ju tur att du inte publicerar alla de korkade kommentarer du får... då hade jag och mina barn nog överhuvudtaget inte vågat lämna hemmet på dagarna... ❤/ Anna
Jag skriver aldrig men jag läser alltid. Och hur kan någon ens skriva som du "anonym" gör till en familj som genomlider en sådan ofattbar sorg. Vi kan inte ens komma i närheten av känslorna, tankarna och minnena som dessa underbara människor upplever varje dag, timma, minut och sekund. Istället för att ens ytta sådana ord, tänk de om du nu måste tyst för dig själv. Förstår inte att duvenscfårcför digctanken att skriva det här. Och till dig (med barnen i handen ) kämpa på du är så mycket starkare än du anar!
En sommarkram till dej som orkar ta hand om alla idiotiska kommentarer på din blogg. De anonyma människor som skriver otrevliga saker har aldrig fått lära sej vad empati är. Släpp alla tankar du okända anonyma som förstör. Lev ditt eget liv utan att lägga dej i andras. Du är inte ens värd luften Sophie andas.
Ni fina föräldrar ♥ Sådan dotter och sådan son ♥ /W
SvaraRaderaDin fina prinsessa. Lika vacker som sin storebror. Håll henne hårt i handen, tills den dagen kommer då du känner dig redo att släppa den för att möta Tristans hand. Ingenting eller någon av oss kommer att finnas för evigt så man får göra det bästa av detta liv. Vissa med små ryggsäckar, andra med stora.
SvaraRaderaTekla är verkligen supermycket lik Tristan! Otroligt, att de kan vara så lika. Är de lika också till personlighet? Jag förundras ofta över mina barn som är så otroligt olika, även om de fått samma uppfostran, sociala miljö osv. Till utseendet liknar de lite, men inte alls så mycket som Tekla och Tristan!
SvaraRaderakram, Maria /Finland
Ledsamt att Tekla ska behöva leva i skuggan av Tristan. Hennes liv är nu, glöm inte bort henne. Hon finns, hon lever! Ni måste gå vidare
SvaraRaderaLedsamt att du som anonym kommenterar utan att ha någon som helst insyn, kunskap eller kännedom om vårt liv. Du vet inget om hur vårt liv ser ut. Du vet inget om Teklas liv. Jag skriver ca 10% av vårt liv i denna bloggen, och det handlar om mina känslor just precis i den stunden, som jag skriver.
RaderaSnälla jävla idiot-människor, sluta att vara så jävla "kloka" med era värdelösa tankar och "råd"!!
VI GER VÅRT ALLT TILL TEKLA!!!
Att gå vidare är inget man måste, det är något man bara gör, oavsett om man vill eller inte...
Tekla är sin egen person och lever absolut inte i någons skugga!
Skjut mig, vad fukkin pissed off och trött jag är på såna som dig! Står för vem du är och sluta vara anonym, ditt pucko!!!!
Du kära "anonym"!
SvaraRaderaDina åsikter och kommentar/er är precis varför jag om och om igen tappar förtroendet för mänskligheten. Och då ska du veta att jag VERKLIGEN försöker se det ljusa i varje situation, annars vet jag att jag går i sönder! Det är synd att du inte skriver vem du är, då hade jag nämligen kunnat svara dig direkt! För jag väljer ändå att tro att bakom din kommentar så finns det en genuin oro för Teklas mående och väl. Och om så är fallet, så kan du släppa de känslorna direkt! Tekla är nog det sista barnet jag någonsin skulle oroa mig för! Hon har inte bara välsignats med de mest kärleksfulla och pedagogiska föräldrarna jag någonsin mött (och jag har mött MÅNGA, vilket man gör när man jobbar inom socialtjänsten), utan hon har även ett fantastiskt nätverk runtom kring sig bestående av övrig familj, släkt, kompisar och vänner! INGEN av oss är det minsta oroliga, utan vi ser varje dag hur hennes föräldrar får henne att blomma ut i den fantastiska personligheten hon är! Så släpp din oro, och lägg den gärna på något annat barn som kanske behöver den, men här är den i alla fall heeeelt överflödig!
Och älskade Sophie, det är ju tur att du inte publicerar alla de korkade kommentarer du får... då hade jag och mina barn nog överhuvudtaget inte vågat lämna hemmet på dagarna... ❤/ Anna
Skit i att publicera de kommentarer som inte "passar" , lägg energin på Tekla
SvaraRaderaIbland måste jag få utlopp på dom, för att kunna somna om nätterna...
SvaraRaderaSant...Hoppas ni får en fin sommardag. Tekla är verkligen fantastiskt söt
SvaraRaderaVill bara säga hej, och att jag tänker på dig och er. Tittar ofta in här på din blogg, jag kramar om dig, det vet du, Ellen
SvaraRaderaJag skriver aldrig men jag läser alltid. Och hur kan någon ens skriva som du "anonym" gör till en familj som genomlider en sådan ofattbar sorg. Vi kan inte ens komma i närheten av känslorna, tankarna och minnena som dessa underbara människor upplever varje dag, timma, minut och sekund. Istället för att ens ytta sådana ord, tänk de om du nu måste tyst för dig själv. Förstår inte att duvenscfårcför digctanken att skriva det här. Och till dig (med barnen i handen ) kämpa på du är så mycket starkare än du anar!
SvaraRaderaEn sommarkram till dej som orkar ta hand om alla idiotiska kommentarer på din blogg. De anonyma människor som skriver otrevliga saker har aldrig fått lära sej vad empati är. Släpp alla tankar du okända anonyma som förstör. Lev ditt eget liv utan att lägga dej i andras. Du är inte ens värd luften Sophie andas.
SvaraRadera