Begravning.

Jag gillar inte ordet.
Vem gör det?
När det ordet används, betyder det ju att någon är död.

Jag använder det inte.
Bara ytterst sällan, för att människor ska veta vad jag pratar om.
Som nu.
I rubriken.

Många ser den som ett sista avsked.
Det gör inte jag.
Om människor tänker efter, så tror jag egentligen inte att dom heller gör det.
I alla fall inte dom som tror att själen lämnat kroppen och vandrat vidare, den stund man tar sitt sista andetag.
Om man nu tror att vi möts i himlen igen.
Då är det ju inte ett sista farväl.
Inte heller ett sov gott.
Eller vila i frid.
I himlen ska dom ha det fint, tills vi ses igen.
Där ska vi ju alla mötas och vara tillsammans igen.
Så alltså är begravningen mer en hyllning av det liv som varit.
Och ett, "Vi ses igen en dag"!
Om det nu är det man tror.

Man är ju fri att tro vad man vill.
Somliga tror ju bara att allt tar slut och blir svart.
Man är borta.
För alltid.
Då är det ju ett sista farväl.

Ordet för mig är hursomhelst väldigt laddat.
Det hör ihop med ångest.
Även om Tristan's "Vi ses igen" var så fin.
Precis så som vi önskade.
Tack vare underbara människor, som hjälpte oss att genomföra den dagen.

Jag har inte varit i en kyrka sen dess.
Inte vågat!
Livrädd för att återuppleva.

Men i fredags behövde jag gå in dit.
I samma kyrka.
Mitt hjärta ville och jag var redo.
För att säga till Eva;
"Vi ses igen, var inte rädd. Tristan och dina andra älskade tar emot dig och tar hand om dig"

Jag satt alldeles lugn i bänkraden, med mamma och Malin vid min sida.
Mina ögon ville blunda.
Jag satt där och andades lugnt.
Lyssnade till varje ord och sång.
Och han var där, mitt älskade lilla barn var där.
Jag kände honom så starkt.

Jag är så glad att jag tog mig mod att gå dit.
För Eva.
Och för att jag fick känna honom så nära mig igen.

Jag gick direkt hem, plockade fram dvd-skivan.
Satte mig på golvet framför tv:n och tittade på inspelningen av hans "Vi ses igen"!
Utan panik.
Tittade, kände, grät och fylldes av saknad, längtan och sinnesjuk smärta.
Men mest av allt kände jag kärlek i den stund.

Tack alla som visade oss så mycket kärlek den dagen och gör än idag.

Tack Lars, Wiveka, Linda och Fredrik för att jag fick vara med i fredags.
Mina tankar finns hos er varje dag.

Godnatt Vänner!