En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 6 oktober 2016

Det här är min mormor.




Det här är min mormor.
Här med Tekla, läsandes saga efter saga.
Tröttnade aldrig eller fick slut på tålamod.
Alltid mer kärlek och uppmärksamhet att ge.
Det var sån hon var.
Älskade oss alltid.
I varje andetag.

När min första riktiga kille gjorde slut, när jag var sjutton år, och tårarna aldrig tog slut på mig, kom mormor med en stor paket glass. Det hade hon sett på Beverly Hills 90210 på tv, att dom gjorde, när någon fick hjärtat krossat.
Japp, så cool var hon.
Hon kollade på "bevvan".
Hennes favorit var såklart Brandon Walsh.
Han var ju så "kär påg", sa hon.

Min mormor dog på sjukhuset i Lund den 26 november 2015.
Hon kämpade emot det några dagar.
För vår skull, försökte hon.
Men hon var trött, och orkade inte mer.
Ville inte mer.
Hon längtade efter Tristan.
Och sin mor.
Hon sa det till mig flera gånger, när jag satt hos henne.
"Jag längtar efter Tristan, jag längtar efter Tristan, jag saknar honom, jag saknar mor".
Jag frågade om hon var rädd.
Hon svarade att det var hon inte.
Jag sa att det var okej att släppa taget.
Att hon fick gå till Tristan och mor, om hon behövde det.
Hon kämpade några dagar till, innan hon slutade att andas.
Jag hade Fiona i magen då.
Dom hann inte träffas.
Det gör ont.
Men mest ont gör det för min egen skull.
Jag saknar hennes villkorslösa kärlek varje dag.
Jag saknar hur hon älskade mig, med varje andetag.

/Sophie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar