En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 10 september 2015

När man förmodligen tror att man gör rätt...

Men det bara blir SÅ fel!!

Jag ska inte bli långrandig, det har jag faktiskt inte energi till.
Och ja, det kommer att bli aningen kryptiskt.

Jag tycker att det är ganska bra att tala om, när någon gjort eller sagt något fel.
(Gäller även mig)
För att man ska kunna ha en chans att tänka om, göra eller säga på något annat sätt och be om ursäkt.

Jag är långt ifrån perfekt, men när jag ska ta beslut som påverkar andra människors liv, försöker jag alltid att tänka utifrån vår fina gyllene regel "Behandla andra så som du vill bli behandlad själv".

Jag förstår att många andra inte alls tänker så.
Förmodligen inte heller "de anonyma" som med "oro och omtanke" ville hjälpa oss, men faktiskt stjälpte en aning istället.

Om man vill visa någon omtanke, bör man för det första inte vara anonym.
Det finns väl ingen anledning till det, om det nu faktiskt bara är omtanke?
Sen bör man ju faktiskt se till att ha rätt fakta.
Man bör ju ha koll, på vad man pratar om.
Skulle man själv vilja ha "denna form" av oro och omtanke riktad mot sig?

Så...
Har jag varit väluppfostrad nog?
Tror det!

Till er anonyma:
Ni har gjort mig mycket arg, ledsen och förtvivlad.
Ni har inte på något sätt hjälpt mig.
Ni har orsakat så mycket onödig SKIT!!
Det absolut sista som behövdes nu!
(Tack o lov att det finns vettiga människor, som hjälpt oss med detta)

Sist men inte minst;
Eftersom ni brytt er om oss så mycket, och skänkt oss er omtanke, vill vi så gärna kunna visa er samma omtanke nångång.
Det är bara synd, att ni är så sjukt fega som är anonyma.
Så nu får vi aldrig den chansen!

För övrigt har jag INGET över till er!!!

Jag lägger min tro och hopp på Karma!

Over and Out










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar