En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 12 januari 2015

Gnissel gnissel

Gnisslar tänder innan jag ens somnat.
Det här blir nog en bra natt.
NOT!
Spänd som en fiolsträng.
Käkarna vägrar att samarbeta med andningsövningarna, och knuten i bröstet är omöjlig att knyta upp.
Inte en muskel som är mjuk eller avslappnad i hela kroppen.

På tisdag börjar jag med basal kroppskännedom hos sjukgymnasten.
Vet inte så mycket om det ännu.
Men jag önskar att det kommer att hjälpa, om så bara litegrann i alla fall.

Nu försöker jag tänka på havet, ljuvliga sommarblommor i trädgården, favoritlåtar och doftljus...

Låt mig bara somna, jag är så trött...


2 kommentarer:

  1. Jag önskar dig lite helning som människa och skickar en varm kram! Från en som bryr sig men som du inte känner.

    SvaraRadera
  2. Läser din blogg ibland. Vet inte dock vad jag ska skriva. Det finns så mycket ord som vill ut men man vill inte såra.
    Du verkar vara en så fin människa Sophie. Vill verkligen göra allt för dina barn. Ville bara säga det kram Anna

    SvaraRadera