En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag ett barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 30 december 2014

Det där med "Tack"!

Alltså att säga ordet "tack" är ju inte svårt i sig, sådär rent fysiskt.
Ja, inte psykiskt heller.
Förvirrande?
Ja, jag vet...
Inte minst för mig.
Jag filosoferar, analyserar, vrider hit och dit, upp och ner, tar isär, sätter ihop och känner.
Känner efter igen.
Och känner lite till.
Ja, jag känner ju så förbaskat mycket hela tiden.
Finns aldrig en "Av-knapp" på känslorna i mig.
Både för och nackdelar med det, antar jag.

Mm, jag vet,
Jag tappade tråden.
Tillbaka...
Det där med "Tack"!
Jag är väluppfostrad, tackar alltid ordentligt, gärna mer än en gång.
Men...
Ändå ibland, är det så svårt att tacka, för att jag känner mig otillräcklig och oförtjänt,
"Inte ska ni ge mig", "inte ska du göra det för mig" osv osv...
(Jag är inte snäll mot mig själv punkt.)

Nej, nu slutar jag att babbla!!

TACK!!!
Tack alla älskade människor, för allt ni sänder oss.
Kärlek, kort, brev med tankar och ord, julklappar, födelsedagspresenter, blommor, adventsljusstakar, tidningsprenumerationer, presentkort osv...
Jag vet att ni gör det av kärlek.
Och det värmer oss, att veta att vi finns i era tankar.

Jag har inte mycket att komma med i retur.
Varken guld eller gröna skogar.
Men jag lovar er, att jag ger så mycket det finns av mig själv, till de som behöver det.

Det är mitt sätt att tacka just nu, förutom genom ord.
Jag försöker göra skillnad, lite här och där.

Tack!
Vi uppskattar er och är glada att ni på något sätt finns i våra liv!

Peace




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar