En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

söndag 3 augusti 2014

Ibland...

Hjälper inget.
Ingen.
Tröstlös.
Och det känns på riktigt, som att jag inte kommer att kunna ta ett enda andetag till utan honom.

Men de där jävla lungorna bara fortsätter att arbeta, så att jag måste fortsätta att andas...
Andas mot min vilja...
Andas med en sådan sjuk smärta i varje jävla andetag utan mitt barn.



10 kommentarer:

  1. Saknar ord.. tänker på er Sophie och Henrik.
    Kramar Malin

    SvaraRadera
  2. Vet precis vad du känner. Hur kan kroppen fortsätta fungera när hjärtat är totalt havererat?

    SvaraRadera
  3. ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  4. ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  5. Fina du <3 kan absolut inte relatera, är 27 år utan barn eller någon sorg , men jag blir så berörd av att följa dig och dina vackra/djupa/hemska/jobbiga/underbara men främst, ärliga tankar <3 du berikar mitt liv genom att våga skriva som du gör , och säkert många fler . Ville bara skicka dig en kram såhär på kvällskvisten och säga att jag ser dig ! Jag tänker på dig! Kommenterar inte ofta men jag bryr mig och jag önskar dig all kärlek hela livet igenom . När du väl knackar på porten så kommer världens finaste unge stå där och ta emot dig . Tills dess har du världens finaste gubbe och dotter , som du kan luta dej emot , bär varandra <3 jag bär med mig er alla i mina tankar . Tusen kramar

    SvaraRadera
  6. Hej Sophie, vad glad jag blev av din kommentar! Dessvärre är det nog jag som ska krama om dig, dock. Om jag ska vara ärlig har jag bara lyckats förmå mig att skumma igenom din blogg som hastigast - din sorg skaver så fruktansvärt i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har inte hunnit få egna barn än, men även utan den erfarenheten kan jag tänka mig att förlora sitt barn är något av det värsta man kan vara med om.

    Jag önskar dig allt gott, det gör jag verkligen. Fortsätt kämpa; "I promise, that one day, everything is going to be better for you".

    SvaraRadera
  7. Till dig Sophie,
    Jag läste dessa ord, minns inte var,

    "Sorg är kärlek som blivit hemlös"

    Jag tycker de enkla orden så sant speglar och beskriver känslan av sorg.

    Styrka till dig och din familj ❤️

    /JEN

    SvaraRadera
  8. Lider med dig/er. Mitt hjärta gråter när jag tänker på vad ni upplevt, vad så många får uppleva. Saker som aldrig borde få hända. Så orättvist och onödigt.

    Förlorade själv min dotter på ett helt annat sätt för 1.5 år sedan. Det som aldrig borde få hända händer och jag hatar det.

    Skickar många kramar till er ❤

    SvaraRadera