En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 28 augusti 2014

Barns sorg i nuet...

Bara sådär helt apropå ingenting, säger Tekla:

- Himlen är långt, långt borta. Man kan inte nå den. Bara om man blir död, som Tristan.

- Ja, himlen där Tristan är, är långt borta, och det är sant, man kan inte nå den, svarar jag.

- Ja, men sen är han inte död längre, säger hon självsäkert.

- Hur menar du? frågar jag.

- Han är bara död nu, men inte sen, när jag blir stor, säger hon då.

- Jo, svarar jag. Har man dött en gång och flyttat till himlen, så kommer man aldrig tillbaka igen.

- Okej mamma, svarar hon lättsamt. När du blir ledsen, saknar du Tristan.

- Ja, det gör jag, mamma saknar Tristan jättemycket. Saknar du också Tristan, frågar jag henne då?

- Nää, jag saknar bara pappa nu, när han är på jobbet, svarar hon och lämnar rummet.



2 kommentarer:

  1. Vilken fin unge du har :)
    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Jag känner inte dej,utan bara genom din blogg..
    Jag känner däremot väldig,väldigt mycket MED dej.Jag skulle så gärna vilja ge dej världenst största kram,och säga att du finns i mina tankar varje dag..
    En kram från mej./Sölvi

    SvaraRadera