En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 30 augusti 2014

Att skriva en bok?

I två år har jag letat efter bra böcker om sorg, om att förlora ett barn, om att leva vidare, en relation i sorg, att leva med barn i sorg, följdsjukdomar av sorg, trauma, dödsfall i samband med olyckor osv...

Jag har inte hittat något som passar mig.
Det finns massor av böcker om sorg.
Sorg i ett mycket brett och stort område, ofta i en och samma bok.
Sorgen i en skilsmässa, förlora sitt arbete, sin partner, sin gamla mor, någon närstående genom självmord, mord, sjukdom, naturkatastof eller spädbarnsdöd.
Allt givetvis lika hemskt, och definitivt en fruktansvärd sorg.

På många sätt är all sorg och sorgbearbetning lika.

Men jag har inte hittat en enda bok, som handlar om att förlora ett litet barn i en traumatisk olycka.
Något som talar direkt till mig.

Jag har hittat massor av föreningar och facebook-grupper.
Men ingen där jag känner mig hemma eller på rätt plats.

Det är ett svårt ämne.
Dels för att det är så stort, dels för att det är så känsligt och dels för att ingen sorg är exakt den andra lik.
Vi sörjer alla på olika sätt och i olika takt.
Finns inga rätt eller fel.

Rätta mig om jag har fel?
Eller är det väldigt litet "utbud" för oss som förlorat ett litet barn i olika typer av olyckor?

Jag har i alla fall bestämt mig nu.
Nu ska jag börja skriva min bok.
Precis som det var.
Precis som det är.
Den råa, ocensurerade sanningen om att förlora sitt älskade barn i en fruktansvärd trafikolycka.
Om att en vanlig måndag vara på väg hem, för att laga middag, och plötsligt istället se sitt barn bli påkört av tåget och dö.

Nej, jag har aldrig varit bra på att linda in saker i bomull, för att det ska verka mjukare eller mindre hemskt.

Jag kommer att skriva rakt ur hålet i mitt hjärta.
Jag kommer att skriva ifrån det svartaste mörkret i mig.

Och för mig är det inte ens viktigt, om någon kommer att läsa den.
Det är bara något som måste skrivas för min egen del.

Men först och främst skall ett viktigt brev till någon skrivas.
Ett brev som har behövts skrivas länge...
Och nu är det dags...





19 kommentarer:

  1. Äntligen :-) Fatta pennan och skriv till bläcket tar slut, jag har alltid sagt att du har gåvan och din bok kommer att i framtiden hjälpa någon som går igenom det ni gör. Love you <3

    SvaraRadera
  2. Jag tror nog att du gör helt rätt,det kommer att vara svårt och tungt men samtidigt skönt att få skriva av sig det där skavande,tunga,gnagande känslan som du måste bära på. Det kan ju även vara lättare för andra att läsa vad som hände,skulle jag själv till exempel bara höra dig berätta skulle jag säkert bryta i hop och "stänga av " för att det är FÖR hemskt. Sköt om dig/er

    SvaraRadera
  3. I måndags förlorade en mamma sin son i en olycka. Hon är en offentlig person som även hon skriver en öppenhjärtlig blogg. Hon är en jordnära och fin människa som gör mycket för andra, precis som du. DU är unik! Du måste skriva boken. Jag tänker att denna mamma som går igenom detta fruktansvärda precis som du, att hon kan få finna någon slags styrka genom att läsa om din Tristan. Fast jag inte känner henne eller dig vet jag att ni har något at ge varandra. Från ett mammahjärta till ett annat<3
    Caroline Aggring

    SvaraRadera
  4. Tack för de fina orden❤️
    Vill du länka hennes blogg, så att jag hittar dit? Kram S

    SvaraRadera
  5. Vad bra! Det tror jag är en bok som behövs både i världen och för din egen skull. Hoppas skrivandet hjälper dig som ett verktyg för att bearbeta vidare.
    Stor kram.

    SvaraRadera
  6. Du är jätteduktig på att skriva, och jag har ofta tänkt när jag har läst din blogg att du skulle kunna skriva en bok. Varma tankar till dig och din familj. /Frida Fogelström

    SvaraRadera
  7. Åh, Sophie... Jag tycker du gör helt rätt. Du är duktig på att skriva, du hjälper både själv och säkert många andra trasiga människor där ute.
    Kram 💗💗💗

    SvaraRadera
  8. Tycker du gör rätt! Kanske ett sätt att även bearbeta allt, men kommer säkert vara riktigt tungt & jobbigt.

    Men som du skriver, allt ska vara med!
    Du kommer fixa de!
    Massa styrkekramar /Sofie

    SvaraRadera
  9. Jag tror det hade varit bra för dig tt skriva en bok, lätta på känslorna och få skriva exakt vad du vill utan att få kommentarer från det, som du kan få här på din blogg. Dessutom ser jag fram emot att läsa den då jag seriöst älskar att läsa din blogg!
    Hoppas verkligen att detta bara går framåt nu, för jag tror på dig Sophie❤️❤️

    SvaraRadera
  10. Ja, nu är det verkligen dax för dig du fina att skriva en bok! För du kommer hjälpa många, dig själv mm. Du är så begåvad när det gäller att uttrycka dig i ord även om de är få eller 100. Du har skrivit i alla tillstånd och jag formar ett hjärta och skickar till dig. Du är otrolig. Många kramar från mig

    SvaraRadera
  11. Helt rätt! Av flera anledningar. Det behövs, du kommer bearbeta sorgen och sen skriver du väldigt bra.
    Har länge följt din blogg och känner medlidande vilket jag även gör för den omdiskuterade men enligt mig fantastiska person som i måndags förlorade sin förstfödde (samma som anonym skriver om). Att förlora sitt barn är de flestas mardröm. Har läst MG bok om hennes flykt från sin förstföddes pappa och om man läst den boken ser man henne med andra ögon. Nu kanske du kan lista ut vem hon är? Vill av respekt inte skriva några namn.
    Lycka till med boken och livet! Kram

    SvaraRadera
  12. Hej Sophie.. Är kanske inne på helt fel spår, men finns en bok skriven av Patrik Skog om att förlora sitt barn..
    Mitt liv, Kevin och musiken / Patrik Skog
    // Linda

    SvaraRadera
  13. Du skriver så innerligt och med så mycket hjärta att du skulle säkert vara en stor tröst för de som får gå igenom en liknande tragedi. En som förlorat sin lille son i en hemsk olycka är ju Eric Clapton. Såg en bild av hans fine lille son och blev så fruktansvärt tagen och läste allt jag kom över från honom och sonens mamma Lory del Santo. Nu har många år gått sedan dess och speciellt Erics räddning blev att få ut all sin sorg i musik och dess texter.
    Förstår att September är en tuff månad för er, sänder er all min kärlek. /Lina

    SvaraRadera
  14. Jag såg ett avsnitt av sofias änglar, tror det var för något år sedan om en mamma ( och familj) som förlorat sin 4 åriga son. Hon gick in fem minuter och när hon kom ut hade han drunknat i deras pool, så fruktansvärt sorgligt. Grät så mycket under hela det avsnittet som jag ofta gör när jag läser din blogg. skriv en bok! jag tror du kan hjälpa många! <3

    SvaraRadera
  15. Ja dina ord är flygfärdiga, många gånger har jag sett denna bok framför mig. Du har en unik förmåga att berätta, du förflyttar läsaren där till den situationen du är i. Jag ÄR i rummet, jag ser det du ser. Det är unikt och speciellt. Jag hoppas dina rader och dina ord färdas långt, långt till alla som behöver tröst, hopp, till alla som behöver bli berörda. Man vet inte ens om det själv hur väl man behöver beröras i sitt innersta. Skriv din bok, låt Tristan få leda vägen, han vet vad du ska skriva. Han kommer att vara med dig alltid.

    SvaraRadera
  16. Bra ide att tjäna pengar på sitt barns död. Jättebra.

    SvaraRadera
  17. Jag tycker det låter väldigt sunt och som en riktigt bra idé. Den nakna sanningen är ju det man behöver i det läget.
    Det finnns säkert många därute som behöver din bok!
    Gör det! Jag tycker verkligen du ska göra det!
    Kramar från en som inte känner dig, men som tänker på dig ofta.
    /Annica

    SvaraRadera
  18. Det ska du verkligen göra! Jag vill jättegärna läsa den boken! Att skriva om det som hände kommer vara en del i läkningsprocessen. Du verkar vara en öppen människa med stort hjärta. Hoppas att du får all hjälp och uppbackning som finns i den här svåra tiden i ditt liv!

    SvaraRadera