En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 12 april 2014

Blogpress = Skit

Jag orkar som sagt inte blogga från datorn, utan har en blogg-app i telefonen.
Blogpress, som jag använt i flera år och aldrig haft problem med.
Nu strular den varje dag och jag blir sjukt frustrerad.
Inget värdsligt problem, men just såna småsaker, som retar gallfebern på mig!
Just nu fungerar det inte att lägga upp bilder! Störigt as hell!

Jag har så mycket inuti mitt huvud.
Jag funderar, rensar, ventilerar och stuvar om.
Det händer mycket nu.
Med mig.
Med Henrik.
Med Tekla.
Med Familj.
Med Vänner.

För våra ögon och öron bara...

Jag ska inte försvinna, jag bloggar vidare såklart.
Stänger till dörren lite bara.
Offentligheten börjar krypa för nära inpå.
Den behövs vårdas med försiktighet nu...

Tack för er❤️

Natti/S


42 kommentarer:

  1. Kan du inte bara en gång för alla berätta om hur Tristan lyckades "lirka sig loss" från din hand? Jag kan inte tro att det är möjligt nämligen. När man är nära en järnväg håller man väl alltid sitt barn krampaktigt, stenhårt i handen för att vara säker på att dom inte kan komma loss. Kan det vara så att du inte höll tillräckligt hårt? Eller att du inte höll i honom alls?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du stackars, ynkliga lilla människa! Jag tänker inte ens bemöda mig med att skriva hur hemsk din kommentar är, för har du inte insett det redan så är du nog tyvärr för dum för att någonsin förstå. Och om det är så att du på riktigt är utefter att göra Sophie illa, så ber jag dig vänligen men bestämt att försvinna här ifrån!
      Mer energi än så tänker jag inte lägga på dig, för jag har lärt mig att troll försvinner fortast om man ignorerar dem. Min energi ska jag nu istället lägga på att se till att Sophie är okej!
      Anna Ölander

      Radera
    2. Hej "Mona"!
      Jag har ju inga skyldigheter mot någon att svara på den typens kommentarer, påhopp eller frågor! Om du kan omformulera din fråga, kanske jag kan hjälpa dig att förstå?!
      Med vänlig hälsning, Sophie

      Radera
    3. Mona: Finner inte ord för dig Jävla galning.

      Radera
    4. Detta är första gången jag kommenterar här hos dig Sophie och du vet inte vem jag är, men var bara tvungen. Men snälla nån. Mona, vem är
      DU att kräva ett sånt svar eller ens att ställa en sån fråga? Du MÅSTE vara medveten om att din fråga förmodligen drar upp många jobbiga känslor och minnen för Sophie och hennes familj. Skäms på dig!!

      Radera
    5. Hur f*n kan man ställa en sådan fråga. Du kan ju inte ha några barn själv, det är väl självklart man håller sina barn. Sofie har mist sin son på det mest tragiska sättet och du undrar om hon inte höll tillräckligt hårt. Nää fyy den frågan mår jag illa av. Det är inte värt ens ett svar. De verkar vara de mest omtänksamma och underbara föräldrarna som kämpar sig sakta men säkert tillbaka, även om det kommer ta lång tid. Jag tycker ni är fantastiska, Sofie du skulle inte ens lagt någon energi på att svara. Kram Cicci

      Radera
    6. Mona:

      Fy så elakt skrivet!!

      Sophie: Ta inte åt dig av såna där idiotiska kommentarer <3

      Radera
    7. Jösses vilken okänslig fråga!! Har man inget snällt att säga är det bättre att vara tyst!!

      Radera
    8. Du borde skämmas, Mona!
      Spelar det överhuvudtaget någon roll hur, var, varför, i det här läget? Ett barn är förlorat...Att skuldbelägga någon som redan kämpar är så fruktansvärt fel. Undrar om någon någonsin försökt lära dig ödmjukhet och respekt för andra människor.
      Hälsningar Pia
      (Sophie, jag förstår om du inte vill ha någon diskussion kring detta, men jag blir så upprörd..Men jag antar att det är just vad denna "Mona" vill ha..Usch)

      Radera
    9. Men snälla rara Mona. Hur kan man vara så okänslig och präktig att ens ställa en sådan fråga till en mamma som redan ligger ner pga det värsta tänkbara som kan hända en människa i livet??? Jag vägrar att tro att du är så duktig och präktig mamma själv som gärna passar på att hugga på en annan mamma hur hon bara kunde släppa sitt barn.....
      Jag hoppas du inte är någon mamma för din skull...
      Till Sophie jag skickar över styrka och är så in i Norden i berör av din historia och din öppna sanna blogg, du skriver så fint om dina barn din familj din sorg att jag gråter varje gång jag går in på din blogg !! Du berör på djupet!!
      Jag som mamma själv vet att en olycka kan drabba alla oavsett hur duktig och präktig man nu än är! Glöm aldrig bort att det var en olycka och att du är en fantastisk mamma och människa med fel och brister precis som alla andra... Du råkade bara få uppleva något så hemskt och det beklagar jag djupt! Stor varm kram från en mamma som aldrig dömer någon annan mamma ❤

      Radera
    10. Sophie må svara dig så pedagogiskt och fint som bara Sophie kan. Men mig provocerar du! (ord som gör sig uttryckt i mina tankar ska jag försöka hålla tillbaka)
      ALLVARLIGT TALAT!! Hur är du funtad människa? På riktigt? Tror du, på fullaste allvar, att Sophie inte höll i sitt barn, att hon inte gjorde vad hon kunde, att hon skulle ha släppt, att hon ens skulle gått ut om hon ens anande vad som skulle ske.
      Tänk över dina ord. Varsamt! Du pratar till en mamma som tappade sitt barns hand för sista gången, någonsin.
      Du känner uppenbarligen inte Sophie, för ingen hade ens funderat på att ifrågasätta henne, aldrig om du känt henne. Och även om du inte gör det, du verkar inte förstå att Sophie lider med sorg, saknad och skuld som det är?

      /Emma, mamma till Tilda som håller Tristans hand.

      Radera
    11. En sådan onödig fråga. Vad får du ut av att strö salt på såren och skapa mer sorg och smärta? Sophie har det säkert riktigt jävligt ändå och behöver inte sådana dumma frågor. Barn är barn och olyckor händer. Även de mest försiktiga och förutseende föräldrar. / Jacqueline

      Radera
    12. Jag blir bara mållös, vad --- är det för en fråga att ställa? Alla som har barn VET att det är ett ögonblicks verk att dom rycker sig loss, speciellt om man har mer att ha i handen/händerna, typ kasse, ett barn till, en barnvagn etc. Att ens komma med denna typen av sk. fråga av anklagande karaktär vittnar om vilken typ av människa som ställer den. Det finns faktiskt ett ord för dom. Dom som ger sig på dom svaga, dom som redan ligger. Dom finns överallt, på skolor, på jobb och på nätet. Men i just ditt fall "Mona" hoppas jag att du får uppleva när KARMA IS A BITCH!!! Har du inget vettigt eller snällt att säga så är ett hett tips att inte säga någonting alls. Tro mej när jag säger att jag har censurerat mitt svar, ordentligt. Hälsning. Ingela

      Radera
  2. Vet att det är mycket nu <3 Fokus på det som är bäst för dig, Henrik och Tekla. Love You <3

    SvaraRadera
  3. Tänker på er och hoppas att det är bra förändringar ni går igenom. Vill att solen ska lysa på er och att ni känner glädje och kärlek fast ni bär på en tung ryggsäck. <3 / Evelina

    SvaraRadera
  4. Men vad är det för idiotisk kommentar du skrivit Mona? Att du bara orkar! Om du nu tycker det är omöjligt, håll det för dig själv. Vad är ditt mål med denna kommentar?

    Skickar styrka till dig Sophie! Kram Catrin

    SvaraRadera
  5. Men hur kan du ifrågasätta Sophie på det sättet? Hur kan du skuldbelägga en människa som redan mår så oerhört dåligt, och har bland annat ångest få av oss ens kommer i närheten av? Det är kanske just sådan kommentarer som du skriver som gör att Sophie känner att offentligheten kryper för nära inpå.... jag blir ledsen, arg, bestört över din kommentar Mona! Hela mitt känslospektra får mig att koka när jag läser dina anklagelser!

    SvaraRadera
  6. Jag har två barn och jag skulle bli mycket, mycket förvånad om du har några Mona. OM du har några skulle du förstå hur hårt det krävs att hålla ett barn för att det inte ska kunna lirka sig loss. Vitnande knogar och märke på barnets arm är nog det enda som skulle kunna säkra totalt att ett barn inte bara sliter sig loss när en impuls slår till och barnen ser något roligt och intressant att rusa till. Vem går och krampaktigt håller sitt barn i på det viset?

    Att du bara har mage att ifrågasätta en så trasig mamma, som upplevt det värsta tänkbara i livet, som är så traumatiserad av det hon upplevde och såg - du borde skämmas. Vad vill du få ut av att slänga ännu mer skuldkänslor på Sophie? Vad vinner du på det? Är det skönt att såra någon annan, så kanske du själv mår bättre? Förklara gärna dig. Varför skulle Sophie ljuga? Tycker du dig ha rätt att veta detaljerna? Jag kan säga dig, jag vet de flesta detaljerna från hela olyckan och jag önskar innerligt att jag slapp ha denna vetskapen, att Sophie och Henrik slapp veta hur det är att vara med om att förlora sin pojke på detta sättet.

    Jag hoppas du lämnar Sophies blogg och aldrig återkommer hit med några kommentarer som Sophie tvingas läsa i sin mejl.

    SvaraRadera
  7. Allvar?? Hoppas verkligen inte att du tar åt dig av Monas kommentarer. Vissa människor har helt enkelt inget vett i skallen!?! Och barn har hon nog inte heller.
    Fortsätt vara så stark som du bara kan och låt inte människor som Mona så undan benen för dig. Vi är många som lider med er och "stöttar" dig och din familj.

    SvaraRadera
  8. Hur kan du skriva så Mona???? Hur kan du bara?
    /Kristina

    SvaraRadera
  9. Jag förstår att du måste komma bort från offentligheten när idioter skriver så förfärliga saker som stör och smutsar ner din sorg. Vi är många många fler som håller om dig och vill krama dig och vi är sanna och ingen annan är värd någon energi. Nä usch vad detta upprör...:-( blev otroligt ledsen av att läsa denna förfärligt känslokalla kommentar. Finner inga ord. /Kristina

    SvaraRadera
  10. Borde väl veta bättre, men jag tror att du "Mona" är DUM;DUM;DUM

    SvaraRadera
  11. Men jisses Mona, vilken fråga! Jag skäms över att du ställt den. Klart de kan lirka sig ur med sina små händer. Snacka om att strö salt i såren.

    Stor kram till dig Sophie <3

    /Linda

    SvaraRadera
  12. Hej Sophie
    Jag förstår verkligen att du inte orkar skriva så mycke,jag förlorade själv min tioåring i en olycka som "inte ska kunna hända" & blir så upprörd på "knäppgökar" som skriver så dumma,elaka saker,olyckor kan hända vem som helst & det gör det också.
    Jag läser din blogg varje dag & är så himla tacksam att du orkar skriva.
    Många varma kramar från en som förlorat sitt barn men inte orkar med dumma frågor & kommentarer från människor som inte förstår nåt iaf <3 (Obs vill vara anonym pga just såna som "Mona")

    SvaraRadera
  13. Att du ens bemöter en sådan kommentar Sophie, det är stort av dig!!! Det var det vidrigaste jag läst på länge.....stor kram från Mahlin i Viken ( läser ofta men kommenterar sällan)

    SvaraRadera
  14. Mona hur i helsike kan man ställa en sån fråga på det sättet. Skulle hon släppt taget med flit tror du. Skäms.....

    SvaraRadera
  15. Mona, det där lät onekligen hårt i mina öron och då kan jag bara tänka mig hur hårt det låter i Sofies. Tänk dig för hur och vad du skriver. Ord kan göra fruktansvärt ont.
    Pia

    SvaraRadera
  16. Men herregud. Vilken fruktansvärt okänslig och plump kommentar av Mona ovan. Anonym, dessutom.

    Jag får ont i magen bara av att läsa tonen i kommentaren, jag kan inte ens börja föreställa mig vad den gör med dig. Hoppas det finns något sätt att blockera personer som skriver denna typ av kommentarer, du ska inte behöva hantera sådant överhuvudtaget.

    Många kramar till dig, Sophie, och Mona, dig föreslår jag att slå upp ordet empati i en ordbok och sedan aldrig återkommer till den här bloggen.

    SvaraRadera
  17. "Mona" vad betyder det för dej att ifrågasätta Sophie? Kan tala om att när min dotter var tre år så gick vi utmed en större väg. Jag höll henne i handen och min man hade den andra dottern i vagnen. Den lilla släppte min hand utan att jag hann att reagera och sprang rakt ut framför en buss. Turligt nog hann bussen tvärbromsa och sen körde den vidare. Där stod min flicka på andra sidan gatan och tittade på oss. Är du inte vuxen nog att förstå att barn gör sånt som vi inte ens kan förutse så låt bli att skriva dina kränkande uttalande. Förstår att du inte har barn själv. Då hade du haft mer empati och känslor. Stor varm kram till Sophie. Vi måste ta hand om varann. Livet kan förändras så fort.

    SvaraRadera
  18. Hur ska man kunna svara på en sådan fråga? ingen vill att detta ska hända. jag tror inte ens sophie hann med. och vad hjälper det dig mona ? varför vill man veta det? den frågan kostar nog väldigt mycket ångest för Sophie och det är onödigt!! irriterad!

    SvaraRadera
  19. En känsla av illamående trängde sig genast på!
    Hur i "H" tänkte du nu Mona??
    Att sparka på den som redan ligger, det gör man bara inte!!
    Sophie har ingen som helst skyldighet att berätta, hon har redan berättat mer än vad hon "behöver".
    Gaaahhhh va arg jag blir! Förstår verkligen inte hur du tänkte när du skickade iväg din kommentar, har man inget snällt att säga säg då inget alls!!

    Sophie, älskade fina du! Låt detta rinna av som vatten på en gås <3

    SvaraRadera
  20. Hej Sophie,
    Såklart ska du bara blogga efter din tid och ork! Och skriva det som du känner för och vill att andra ska läsa. Vi är nog många (kända och okända) som andas ut när vi ser ett nytt inlägg från dig, men som samtidigt blir ledsna för er skull för att ni inte får vara lyckliga fullt ut längre.

    När jag läste "Monas" kommentar ovan blir jag så ledsen att någon kan kommentera på det viset. Jag har själv en 3,5 årig pojke och jag vet att hur hårt man än håller lyckas de små liven ibland med det mest omöjliga. Kan tänka mig att det är ett hårt slag att få en sådan kommentar, men försök att inte ta åt dig!

    Varm kram från Karin

    SvaraRadera
  21. Mona !!! Jag saknar ord för dig o dina klumpiga fingrar! Måtte du aldrig drabbas av en OLYCKA ja! Det är så det stavas ett ord du mest troligt aldrig hört, sett eller för den delen använt. Måtte du aldrig mer läsa min syster blogg eller för den delen känna att du behöver kommentera!

    Nästa gång du gör det så låt bara bli det blir nog bäst för alla då ! Du måste helt sakna det mesta av den hjärnhalva där empati, sympati o medmänskligheten sitter ! Så tragiskt !!!

    Jag är ledsen storasyster , ledsen över denna typen av människor, ledsen över att jag inte kunde vara lika trevlig som du i kommentaren ovan... Men mest ledsen är jag över att folk kan tro så !

    Älskar dig ❤️

    SvaraRadera
  22. Vad är det för fråga Mona??? En olycka behöver bara en sekund för att hända... Hur förutseende man är behövs bara EN SEKUND....

    Att lirka sig igenom en smal järnvägsfålla, samtidigt dra en vagn och hålla en liten tre-åring i handen i regn och rusk gjorde så att det uppstod en möjlighet för Tristan att dra sin hand ur sin mammas... Förstår att det är knäckande för dig Sophie att behöva försvara sig för dessa frågor. Först ska man sörja och anklaga sig själv. Men inte nog med det, man ska behöva försvara och förklara sig mot icke bättre vetande människor som har mage att ifrågasätta händelsen.
    Jag förstår att du blir ledsen när du läser såna här kommentarer Sophie, men jag hoppas det inte är många du får. Det kommer alltid finnas människor som vill skuldbelägga istället för att se det som den fruktansvärda olycka det var och den saknad ni ställs inför.
    Den sorg jag känner för er, dels för att ni inte får se er vackra Tristan växa upp och dels för att jag själv har två små barn som jag relaterar till gör att jag känner en enorm oförståelse för dessa påhopp.

    Jag hoppas vår kärlek och våra tankar till er väger upp för sånt här!!! Massor av kramar Evelina

    SvaraRadera
  23. Fint av dig Sophie att ens svara på den sortens kommentar. Hälsar en tvåbarnsmamma som också har barn som slinker ur min kärleksfulla hand då och då. Tänk om livet vore perfekt, då hade inga olyckor överhuvudtaget existerat.

    SvaraRadera
  24. Det märks att Mona antingen inte har barn själv. Har hon det ifrågasätter jag hennes IQ. Barn är hala som ålar och snabba som vesslor när de är på dåligt humör. Hur många gånger har inte jag fått hugga tag i sonens luva på jackan eller liknande och dragit honom tillbaka, sprungit som en gasell efter honom och så vidare. Olyckor sker, därför kallas det för olyckor. Och handlar det om nano sekunder, som det alltid gör när sådant här hemskt händer så kan endast stålmannen vara snabb nog. Jag hoppas du tänker om, Mona och ber om ursäkt. Att du rivit upp ett ännu blödande sår och strött salt i det och kanske skapat mer ångest än du kan ana. Men det är kanske det du vill. Man har alltid dåligt samvete när man sörjer. Oavsett om man varit orsak eller ej. Undras om du mår bättre nu Mona. En stor kram till dig Sophie.

    SvaraRadera
  25. Men Mona!? Hur kan du skriva en sådan sak????? För det första så kan jag inte förstå hur du kan "sparka på någon som redan ligger ner" någon som har fått vara med om det mest fruktansvärda!!!
    Jag vet precis hur svårt det är att hålla fast i en sån liten mjuk hand, det är inte lätt!! Det är så lätt för de små att lirka sig loss. Det har hänt mig många gånger och jag är glad att det aldrig hänt i en farlig situation!
    Vi lär våra barn om vad som är farligt och de lyssnar, håller handen snällt. Men dom är barn ena stunden tänker dom och nästa flyger en annan spännande tanke in i huvudet och dom glömmer av sig.
    Jag hoppas du får lite klarhet i detta och att du aldrig mer lämnar en sån kommentar här hos Sofie.
    Till dig Sofie, du är en fin person och som jag ser det en underbar mamma. Jag har genom din blogg fått en annan syn på livet. Du har fått mig att njuta av livet och av min familj. Min son har lärt sig säga mamma mysa och det är för att jag har tagit vara på varje ledig stund med honom. Och jag vill att du skall veta att det inte är för vad som hänt dig utan du som mamma. Jag läste ett inlägg som du skrev innan olyckan om hur vi lever och vad som är viktig och det gick rakt in hos mig!
    Jag brukar inte kommentera men nu kände jag att jag måste!

    Kramar
    Malin

    SvaraRadera
  26. Hur kan man bara ställa sådana frågor? Barn kan lirka sig ur dom mest fasta grepp om dom bara vill eller är så ivriga att få göra något dom älskar. Kramar till dig Sofie och din familj

    SvaraRadera
  27. Vilket fruktansvärt påhopp "Mona"!! Vem ger dig rätt att dra dessa slutsatser? Hur fan är du funtad som trampar på någon som redan ligger? Fick läsa ditt inlägg flera gånger för att förstå att du verkligen skrev som du skrev. Så jävla lågt. Skäms på dig du hemska, vidriga människa!!

    SvaraRadera
  28. men gud vilken kommentar ! har inga ord:(

    SvaraRadera
  29. Vet inte hur jag hittade hit.Vad ett tag sedan, läste och grät över hur livet kan vara. Önskar såklart man kunde göra ngt för att hjälpa. Har inte varit här ofta sedan dess, men tittar in ibland. Alltid förundrad över hur stark du verkar vara efter det du varit med om. Sedan jag läst Monas kommentar kan jag inte släppa den. Hur kan man vara så elak och vidrig? Vem skriver något sådant och här? Antar att du inte har barn Mona, kanske inte så många andra heller. Finns inte så mycket annat att säga än att jag hoppas att du Sophie har kraft och styrka att inte låta sådant komma åt dig.

    SvaraRadera
  30. Jag undrar hur Mona tänker med detta påhopp!?!?!?! Vad ÄR du för en person Mona?!?!? Helt ärligt, jag tror inte du har nått hjärta och jag tror inte att du är riktigt klok!!!!! // Helen

    SvaraRadera