Vi kände att hon behövde det, som sagt.
Hon är inne i en "ljuv" utvecklingsperiod (utöver vår speciella livssituation just nu)
Hon är så arg, så arg, såå arg. Ingenting blir rätt och ingenting förstår vi. Vi ser hur frustrerad hon är, hon kastar omkull stolar, kastar leksaker hit och dit, smäller och bankar i grejer, stampar på sin macka på golvet samtidigt som tårarna sprutar och hon skriker att hon vill äta den.
Många föräldrar har svårt att se att det där med "trots" inte är något barnet själv styr över, och att det faktiskt är jobbigast för barnet själv.
Tänk på allt som ska förstås, sorteras, läras och kommas ihåg i en liten hjärna som är på väg att bli stor.
Därmed inte sagt att det tar ordentligt med krafter, tålamod, ork och energi från oss vuxna också.
För det gör det.
Och jag är glad att vi är två, som kan turas om och hjälpas åt.
(Henrik var min hjälte igår...pust)
Vi märker ganska tydligt på henne, vad som triggar igång frustrationen och ilskan hos henne.
Det är just dom här bytena av akitivitet, t.ex...
Från lek till middag, även om hon är hungrig.
Från middag till bad, även om hon vill bada.
Men den största triggern är såklart, när man måste avbryta en lek, för att åka nånstans tex dagis, affären eller nåt annat.
Och har ni tänkt på hur mycket vi vuxna avbryter barns leker?
För att vi bestämmer?!
För mig är det otroligt viktigt att respekt är ömsesidigt mellan barn och vuxna.
Jag gillar verkligen inte att "köra över" eller "prata över huvudet" på barn.
Men ändå så måste vi störa dom ibland, för att vi har tider att passa osv.
Det märks mycket tydligt på Tekla när det är dags för en brejk på den vardagen.
Tristan var precis likadan.
Då tar vi ledigt!
Rättar oss efter hennes rytm, bryr oss inte om några kläd-fighter, bokar inte in några tider att passa, äter hennes favoritmat, leker, leker, leker, struntar i disk, tvätt och bäddning.
Hemmet förfaller.
Men Tekla hämtar ny kraft.
Såhär såg våra lediga dagar ut tillsammans med Tekla och vänner.
Idag var hon fit for fight igen.
Gick glatt iväg till förskolan.
Och kom sprudlande glad hem igen.
Älskade älskade onge❤️
Vilken fantastisk mamma du är! Jag "hittade hit" för lite mer än ett år sedan och kikar in och läser dagligen. (men har än så länge aldrig lämnat en kommentar)
SvaraRaderaKänner mig otroligt berikad som får följa med i ert liv och historia. Du ger så mycket av dig själv och jag kan tänka mig att du berör väldigt många människor precis som du berör mig.
Som tidigare sagt du är en helt fantastisk mamma!
Kram från Lina i Södertälje
Ni är världens underbaraste, grannar och vänner..
SvaraRaderaTack, jag behövde en påminnelse! Tänk om det hade funnits fler pedagoger som dig, fler människor som dig överhuvudtaget <3
SvaraRaderaKärlek o kramar <3 /Anna
Känner igen det så väl, det där med att göra en sak och behöva avbryta för en annan.....Barn lever efter lust, vad som är roligast att göra just nu....i en bok läste Ricki att pojkar som är 3 år får en ny idé var åttonde sekund....Snacka om att göra det som faller in....kommer vi föräldrar sen o bryter det, då förstår man att världen rasar!
SvaraRaderaVi hat oxå märkt tydligt att världen rasar om man helt plötsligt måste göra ngt annat....det går verkligen upp o ner....vi har börjat med att förbereda o berätta vad som ska hända här näst....t.ex. Att om 5 minuter ska vi äta, borsta tänderna m.m. Har funkat skitbra hittills....så vi kör på det så länge det går....kan ju vända när som, man vet ju aldrig :)
Stor kram i ert fajtande :) Utveckling är coolt, man utvecklas minsann som förälder med :)
Puss Krellan