En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 3 februari 2014

Jag är ömtålig.

Jag har ont.
Jag saknar.
Kniven skär, skär, skär i hjärtat!!
Svart är botten, där jag krälar.
Jag är rädd.
Rädd och trött.
Hur ska jag orka leva så länge här, utan honom?
Hur?

3 kommentarer:

  1. Åh, kära du! Det gör mig så ont att läsa om din smärta o saknad.
    Ni/du speciellt kommer att finnas med i min morgonbön idag på jobbet.
    Kram Ote/Radhusfruar.blogg.se

    SvaraRadera
  2. Du är stark och kommer att klara att ta dig igenom detta! Du kommer att orka. För din egen skull främst, men även för Tekla och Henriks skull. Har en anhörig som miste sitt i barn i tsunamin och jag vet att resan är lång, men tillslut kommer din hjärna komma till en acceptansnivå och det kommer att ge ny kraft att fortsätta ditt liv och du kommer finna glädje igen. Men det är viktigt att älta och älta med en professionell person som kan ge dig stöd tills du är redo att stå på egna ben. Tänker på dig och vill ge dig en stor kram! / Anna

    SvaraRadera
  3. Jag vill ge dig en stor kram! Jag var i Billeberga häromdagen. Mina tankar var väldigt mycket hos dig. Kram!

    SvaraRadera