En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 4 januari 2014

Tristan heter min storebror.

Samtal med Tekla i bilen en dag.

- Min storebror heter Tristan, de e min storebror.....Tristan, säger Tekla plötsligt.

- Ja, din storebror heter Tristan, svarar jag.

- Varför kan han inte komma in hos oss?

- För att han bor inte här längre, han bor ju i himlen nu, svarar jag med gråten brännande bakom ögonlocken.

- Men varför kan han inte komma in hos oss?

- För att han bor i himlen nu, och vi bor här på jorden, då kan man inte träffas. När du var liten, bodde Tristan hos oss...

- Jaaa, han höll mig och jag hoppade så högt (visar med armar och händer upp i luften), säger hon och menar ett foto vi har framme, där hon sitter i hans famn.

- Ja, svarar jag och får svårt att andas. När du var liten bodde Tristan hos oss och ni busade, men sen flyttade Tristan upp till himlen...

- Ja, avbryter hon igen, till himlen å stjärnorna å månen å allt.

- Ja, svarar jag, till himlen, stjärnorna, månen å allt. Och vi ska bo kvar här länge, på jorden i vårt hus. Sen ska vi också flytta upp till himlen och då ska vi bo tillsammans allihopa igen. Men det dröjer länge, det är därför vi saknar Tristan ju.

- Mm, men då är Tristan och Tekla ledsna, svarar hon och sänker blicken allvarligt ner i sitt knä.

Därefter följer en smärtsam tystnad i bilen.
Tårarna som rinner längs mina kinder verkar aldrig ta slut.
Henrik kämpar sammanbitet, för att ta oss hem den sista biten.
Jag försöker gråta tyst, andas tyst och skrika tyst....

Varför i helvetesjävlaskitpiss måste just jag ha denna konversationen med min 2-åriga dotter?

Vi var lyckliga!
En storebror.
En lillasyster.
Våra allt.
Vår mening med livet.
Vår anledning att finnas.
Våra bästaste ongar.

Fy fan för livet.

torsdag 2 januari 2014

God fiskelycka...

Det hade min käraste idag.
Han fick napp.
En regnbåge på 3,3 kg.
Stor och tjusig.
Fiske-premiären blev succé.
Grattis mitt hjärta, jag är stolt över dig.
Och som jag sa, den absolut godaste egenfångade firren ever.














Isodor borrade in sig i handduken, som Henrik haft, när han rensade fisken. Där somnade han gott.
Vår lille nybadade tuss.
Luktar inte nybadad längre...


Men han sov gott.

(Note to self: Inte kasta fiske-handduken på golvet fler gånger)

Over and out, godnatt!

tisdag 31 december 2013

2014

Nyårsafton betyder inget speciellt för mig.
Ingen särskild tradition.
Har nog aldrig varit.
Människors ursäkt för att dricka sig packade för det mesta.
En annan är att få elda och smälla upp en massa pengar, gärna i folks brevlådor eller dylikt.
Nej, jag är inte bitter.
Raketer är vackra att titta på, några minuter vid tolvslaget.
Allt annat är totalt o-värt.
Alla djur som blir skrämda och alla olyckor som sker i samband med raketer och smällare.
Jag tycker det är jätte obehagligt och håller mig helst vid husväggen.

Hursomhelst, önskar jag givetvis alla ett gott 2014!

Vi har varit hos Tristan och Micke, tänt tomtebloss och Tekla sjöng "blinka lilla stjärna"!
Vår lilla stjärna...tänker så mycket på våra stjärnor som bor uppe i himlen.





Var rädda om er ikväll!
Tänk en extra gång i alla beslut gällande alkohol, raketer och bilkörning!

Puss och kram från Sophie

måndag 30 december 2013

Teklas första huvudfoting

Visst räknas denna som en huvudfoting?
Tydligt huvud, ögon, näsa och mun.
Visserligen är armar och ben bredvid varandra sidan om, men ändå.
Vi räknar den som första huvudfotingen.
Tekla, 2 år och 3 månader.