En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

onsdag 5 februari 2014

Nu vet hon...




Vi berättade okomplicerat och enkelt.
Utan några egentliga detaljer.
Fokus på två saker.
Tåget körde på honom.
Han är död.
Meningar och ord hon inte tidigare hört.
Hennes reaktion?
"Då blev inte Tristan glad"

Sen ville hon ha en macka till och ämnet var lämnades.
Hon är två och ett halvt år.
Vi följer hennes rytm och utveckling.

9 kommentarer:

  1. Tänkt på er ♥
    Mina varmaste styrkekramar till er från Malin

    SvaraRadera

  2. Kärlek o kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  3. Väldigt starkt gjort❤️

    SvaraRadera
  4. Ni är fantastiska föräldrar, hela tiden trots egen smärta och sorg så är ni de allra bästa föräldrarna. De allra bästa på alla sätt och vis. Fina vackra ni. Jag beundrar er så, för er enorma kärlek och styrka. För er klokhet. För att ni orkar dela med er. Kram & all kärlek till er <3

    SvaraRadera
  5. Ni är så fina....Jag tror att detta samtalet var minst lika viktigt för er, ni ville få säga detta själva högt till Tekla, det skulle komma från er. Inte en överraskning då ni inte var beredda, nu har ni fått göra det med egna ord och ni var där och såg och kände hennes reaktion. Ni är fantastiska föräldrar och barnen har alltid kommit i första hand.
    Love you

    SvaraRadera
  6. Ni är så fina....Jag tror att detta samtalet var minst lika viktigt för er, ni ville få säga detta själva högt till Tekla, det skulle komma från er. Inte en överraskning då ni inte var beredda, nu har ni fått göra det med egna ord och ni var där och såg och kände hennes reaktion. Ni är fantastiska föräldrar och barnen har alltid kommit i första hand.
    Love you

    SvaraRadera
  7. Imponeras av er klokhet och styrka i den omänskligt smärtsamma verklighet ni tvingas leva <3

    SvaraRadera
  8. Tänker så mycket på er och följer er kamp. Läser, gråter och förundras över hur mycket kärlek som finns mellan er och hur kloka föräldrar ni är. Kram Caroline W

    SvaraRadera
  9. Inte konstigt ni är trötta inne & ute.
    Säkert inte lätt att berätta hur storebror dog😥
    Men de måste kännas skönt att få göra de själv,
    Ni verkar vara helt underbara föräldrar. Trots allt så tar ni tid för Tekla.

    Styrkekramar/Sofie

    SvaraRadera