En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

onsdag 8 oktober 2014

Första brevet till Lily

Hej du lilla prinsessa,

Sophie heter jag och jag är din faster.
Egentligen inte en faster enligt ordboken, men sånt är inte viktigt, tycker vi.
Din pappa och jag är kusiner, men han är som en bror för mig och kommer alltid att vara.
Så därför kallar vi mig för "faster".
Faster Sophie.
Det ska jag leva upp till alla dagar, det lovar jag dig.

Du kan tro att jag älskar din pappa och är så stolt över honom.
Han har skapat ett sånt fint liv och förberett så bra för dig, tillsammans med din mamma.

Han är speciell.
Jag vet att han kommer att bli världens bästa pappa till dig.
Jag har sett dom egenskaperna redan.

Och du, underbara Lily...
Dig har vi väntat på sen den dagen vi fick veta att du låg i mammas mage.

Idag kom du ut till den stora världen och redan den första sekunden, jag fick se dig på bild, blev jag förälskad i dig.
Så liten och vacker.
Och så lik farfar/morfar Sune, att gåshuden spred sig över hela min kropp.
Det ska du vara stolt över.
Han var också speciell.

Söta Lily, faster väntar och längtar efter att få hålla dig i sin famn och pussa din panna.

Så mycket ljus och kärlek du för med dig, redan första dagen i ditt liv.
Jag ser framemot resten.

Och du, faster lovar att skämma bort dig och lära dig massor av bus.

Välkommen älskade Lily!!