Men du är inte här.
Du har missat 14 födelsedagar.
Idag blir du 37 år.
Håller Tristan din hand?
Håller du hans?
Har han sjungit för dig idag?
Det måste han har gjort, han älskar ju att sjunga "Happy Birthday"!
Vi skulle åkt till din plats idag, så att du kunde få blommor och ljus.
Men vi fick feber alla tre, och min dag har varit den svartaste på länge.
Tekla skulle sjunga för dig.
Hon är så stolt att hon heter Tekla Alexandra, efter dig.
Hon påminner oss ofta att hon heter så.
Är det kanske du, som vill göra dig hörd, genom henne?
Din mamma la upp världens sötaste bild på dig idag, som jag var tvungen att låna.
Sebbe är så lik dig, en kopia!
Fast han börjar bestämt få lite gråa hår, tror jag!
Han är så fin, Alex.
Jag vet hur mycket du älskar honom.
Han är fantastisk.
Precis som din mamma.
Jag älskar dom båda, och är så glad att dom finns i mitt liv.
Mitt band till dig.
I snart femton år har vi varit utan dig, min själsfränd.
Min bästa vän.
Min Solens Gåta.
Jag älskar dig och saknar dig!
Håll min älskade onge, tills jag kommer till er.
Always and Forever
"Din Själens Krigare"
Ditt hjärta har så vackert språk💗
SvaraRaderaJag har min bästa vän också på andra sidan, ett val hon drastiskt själv tog för 8 år sedan. Vi möts i drömmarna, våra samtal där är så oerhört verkliga. I varje dröm är jag så medveten om att hon är på andra sidan och i varje dröm känner jag tacksamhet att jag får möjlighet att prata med henne. När jag vaknar är allt jag minns våra kramar innan vi skiljs åt och jag vaknar upp. Jag tror de alla tar väl hand om varandra där de är. Jag är övertygad om att de finns med oss varje dag, i varje andetag, i precis allt som sker. Vi var osams när hon tog det steget och lämnade, en dag vet jag att vi möts igen och jag får krama om henne och säga förlåt för min envishet. Förlåt för att jag inte ringde i tid. Tanken skänker mig tröst ibland. Kram
SvaraRaderaSå otroligt fint du uttrycker er vänskap <3
SvaraRaderaFörsöker skriva några rader till dig, suddar, skriver igen, suddar. Jag följer din kamp Sophie. Tröstar och peppar i mina tankar, önskar jag kunde lindra, läka allt trasigt inom dig. Önskar att sorgen och saknaden på ngt sätt kan finna ro och en plats inom dig en dag, inte bara skapa kaos och ge dig den brutala, omänskliga smärta dygnet runt. Ni verkar så fulla av kärlek i er familj, trots allt detta hemska. Genom din blogg har jag lärt mig så mycket. Jag håller mina barn hårt i handen, ber och hoppas att livet inte tar dem ifrån mig. Din historia har lärt mig känna tacksamhet och ödmjukhet inför livet, tack Sophie. Om det finns en annan plats efter detta livet är jag säker på att min fina vän håller Tristans hand i väntan på att ni ses igen. Många många kramar, Henriette.
SvaraRadera❤
SvaraRaderaKram, Sara M