Läste precis artikeln om övergången i Skånskan.
Är så upprörd att jag skakar.
Jättebra att dom ska stänga övergången, yey!!
Men journalisten som skrev artikeln Kan läsas här borde ta reda på bättre fakta och passa sig bättre kring vilka ord han använder.
Kanske fundera på hur mycket ETT ord kan förstöra för en som redan krälar på botten och kippar efter luft!
Han skriver "Vid ett obevakat ögonblick försvann pojken ut på spåret och olyckan var ett faktum."
Det var INGET obevakat ögonblick!!
Tristan lirkade sig ur min hand och sprang ifrån mig.
Han var ALDRIG OBEVAKAD!!
Han blev påkörd och dog mitt framför mina ögon, utan att jag kunde göra något! Allt på bara några få sekunder.
Jag kämpar med ångest, skuld, smärta, och sinnesjukt saknad varje dag...
Att läsa en sån mening fick mig att tappa allt...
Att veta att hundratals människor läser den meningen, får mig att nästan kräkas.
Ska dom tro att han var obevakad?
Här är mitt mail till honom, inte speciellt välskrivet, men skrivet under extrema ångestkänslor:
"Ska börja med att berätta vem jag är!
Jag är mamma till Tristan.
Tristan är pojken som blev påkörd av tåget och dog i Billeberga den 24 september förra året.
Jag är en mycket trasig människa nu.
Mitt barn blev påkört av tåget framför mina ögon.
Varje dag kämpar jag för att överleva, för att kunna andas.
Jag kämpar med ångest och skuld, över att jag valde att gå det hållet den dagen.
Att läsa din artikel igår i tidningen raserade mig helt.
ETT ord kan göra STOR förstörelse!
Du skriver "obevakat ögonblick"!!
Jag har inte berättat hela händelseförloppet offentligt, det är för smärtsamt. Kanske gör jag det aldrig.
Det är inget jag behöver.
Men en detalj är jävligt viktig!!!
Och det är att det var inget "obevakat ögonblick"!!!!
Jag är en ansvarsfull mamma, med full koll på mina barn.
Han var 3,5 år, och som alla andra barn i den åldern, nyfiken och mycket spring i benen.
Jag höll honom i handen, som jag alltid gör, han lirkade sig ur och sprang...
Det var INGET "obevakat ögonblick".
Som känns fruktansvärt att läsa!
Skrivet av någon, som inte har en jävla aning om vad som hände!!
Ord.
Mäktiga.
Farliga.
När dom är fel.
Hälsningar
Mamman till pojken som blev påkörd och dog!
Skånskan - aldrig mer köper jag eller tar en prenumeration på er skit-tidning!
Dra åt........
Är så upprörd att jag skakar.
Jättebra att dom ska stänga övergången, yey!!
Men journalisten som skrev artikeln Kan läsas här borde ta reda på bättre fakta och passa sig bättre kring vilka ord han använder.
Kanske fundera på hur mycket ETT ord kan förstöra för en som redan krälar på botten och kippar efter luft!
Han skriver "Vid ett obevakat ögonblick försvann pojken ut på spåret och olyckan var ett faktum."
Det var INGET obevakat ögonblick!!
Tristan lirkade sig ur min hand och sprang ifrån mig.
Han var ALDRIG OBEVAKAD!!
Han blev påkörd och dog mitt framför mina ögon, utan att jag kunde göra något! Allt på bara några få sekunder.
Jag kämpar med ångest, skuld, smärta, och sinnesjukt saknad varje dag...
Att läsa en sån mening fick mig att tappa allt...
Att veta att hundratals människor läser den meningen, får mig att nästan kräkas.
Ska dom tro att han var obevakad?
Här är mitt mail till honom, inte speciellt välskrivet, men skrivet under extrema ångestkänslor:
"Ska börja med att berätta vem jag är!
Jag är mamma till Tristan.
Tristan är pojken som blev påkörd av tåget och dog i Billeberga den 24 september förra året.
Jag är en mycket trasig människa nu.
Mitt barn blev påkört av tåget framför mina ögon.
Varje dag kämpar jag för att överleva, för att kunna andas.
Jag kämpar med ångest och skuld, över att jag valde att gå det hållet den dagen.
Att läsa din artikel igår i tidningen raserade mig helt.
ETT ord kan göra STOR förstörelse!
Du skriver "obevakat ögonblick"!!
Jag har inte berättat hela händelseförloppet offentligt, det är för smärtsamt. Kanske gör jag det aldrig.
Det är inget jag behöver.
Men en detalj är jävligt viktig!!!
Och det är att det var inget "obevakat ögonblick"!!!!
Jag är en ansvarsfull mamma, med full koll på mina barn.
Han var 3,5 år, och som alla andra barn i den åldern, nyfiken och mycket spring i benen.
Jag höll honom i handen, som jag alltid gör, han lirkade sig ur och sprang...
Det var INGET "obevakat ögonblick".
Som känns fruktansvärt att läsa!
Skrivet av någon, som inte har en jävla aning om vad som hände!!
Ord.
Mäktiga.
Farliga.
När dom är fel.
Hälsningar
Mamman till pojken som blev påkörd och dog!
Skånskan - aldrig mer köper jag eller tar en prenumeration på er skit-tidning!
Dra åt........
Sophie, jag önskar att du slapp allt som händer rum omkring er. Jag önskar så att du slapp sådana korkade formuleringar och jag önskar så att du slapp allt detta.....
SvaraRaderaTrots din ångest och smärta har du fokus att formulera ett mail till denna man, det är så otroligt starkt av dig. Jag önskar bara att du fick fokusera din stryka på dig och familjen istället för på andra saker.
Kram Sandra
Så otroligt klantigt skrivet! Vi hoppas han skriver en rättelse i tidningen och en ursäkt! Tänker på er! Kramar Pia Å
SvaraRaderaPia Å, var det du som skickade fotona till jul? Glömt att tacka! De va jättefint! Vill du maila mig, så jag får din mail? sophie_hultberg@hotmail.com
SvaraRaderaKram Sophie
Tyvärr Sophie! Jag har inte skickat några bilder! Hoppas du får tag på rätt person:) kram på dig!
RaderaFörstår att du blev arg och ledsen.
SvaraRaderaOrd är mäktiga och kan skada människor.
De är dock inte alltid menade att skada eller såra.
Man önskar att tidningarna kunde checka av med anhöriga innan de trycker...
Klumpiga ord och dåliga råd finns troligtvis dessvärre i er vardag, det är så svårt att veta vad man ska skriva och ännu värre säga. När man skriver kan man läsa, deleta, läsa, ändra.... Klumpiga ord beror inte nödvändigtvis på¨att folk är utan empati och känslor.
Det som hänt er är så fasansfullt hemskt att det omöjligt går att ens skrapa på ytan till hur överjävligt ni måste må. Endast de som varit där ni är vet...
Ni lever i en bubbla och utanför den fortsätter vardagen som om inget hänt.
Ofattbart och grymt men så är det och det slog mig som en käftsmäll då vi satt i bilen på väg till bårhuset för att ta farväl av en person som lämnade oss alldeles för tidigt. Där utanför fortsatte vardagen som vanligt även den måndagen. Människor går vidare och glömmer att ni alltid kommer att leva med er sorg och saknad.
Blir så ledsen när jag läser, önskar det gick att laga ditt trasiga hjärta ❤ skönt att övergången stängs, dock ett halvår för sent :( kram Elin
SvaraRaderaHej Sophie,
SvaraRaderaJag läser mer och mer lögner i tidningar att jag helt enkelt slutat tro på dom. Ingen förutom huvudpersonerna i situationen vet hela sanningen, och det är något jag jämt försöker tänka på. Vad skönt att dom ska stänga övergången, synd att det ska behöva kosta flera dyrbara liv innan det händer något bara :( Jag höll själv på att bli påkörd av ett tåg när jag var liten, minns att hela tåget stannade och blickarna jag fick av alla som satt i tåget då dom stirrade ut efter mig..... Det tog dom 10 år innan dom satte bomar vid den övergången!
Jag kommer aldrig glömmer Er Tristan <3
Många kramar/ Malin
Jag tänkte precis detta när jag läste artikeln...det var inget obevakat tillfälle, Tristan släppte hennes hand! Sånt som barn gör, för att de just är det...barn!
SvaraRaderaStarkt av dig att skriva till honom, de ska inte skriva om sånt de inte har en aning om!
Så mycket onödigt ont den artikeln gör när det i själva verket handlade om att skriva att övergången stängs.
Skickar massa styrkekramar till dig o Skånskan kan de stoppa nånstans dit solens strålar inte når!
Kärlek o tankar till er <3 /Anna
Sophie, så djupt förtvivlad jag blir över denna text, tryckt i en tidning, så mycket skada. Andas fina du, ett andetag i taget. <3
SvaraRaderaJag önskar att jag hade makten att förändra. <3
Jag bär dig i mitt hjärta, varje dag.
Kramar!
Sophie, tyvärr så får man läsa så mycket som inte är sant och saker som inte stämmer i tidningarna, jag vet, har också upplevt det för 13 år sedan!
SvaraRaderaSophie, det finns tyvärr så många människor som inte tänker efter innnan dom yttrar sig och det får vi leva med resten av vårt liv!
Många kramar till dig ♥ och din familj från Ewa
Kram// Jennie
SvaraRaderaHjärtat, jag förstår din reaktion. Jag läste meningen två ggr innan jag fattade vad där stod. Ngt som var helt fel, inte ett ord rätt! Man blir så jävla trött o förbannad på journalister som inte vet ett skit om det dom skriver om...gissningar, antaganden, som många gånger bara sårar o gör skada! Vissa saker som ska tryckas är känsliga, gör ont om det blir fel. Ta reda på fakta innan ni sätter det i tidningen för fan!!!
SvaraRaderaNi, som redan kämpar för allt i världen, får ett slag i magen o är nere på botten på några sekunder igen. Det gör så stor skada, gör så ont, tar så mkt kraft ifrån er. Jag hoppas att journalisten har stake nog att svara dig och rätta sitt feta misstag i tidningen, med en rejäl rubrik som ingen missar! Fan vad arg jag blir! Idiot!
Messar dig nästa vecka, har fixat grejer åt er. Stor kram fylld med kärlek! Puss från Krellan
Kramar om ❤❤❤
SvaraRaderaSå vansinnigt klumpigt..Tänk så mycket en liten mening kan förstöra, skriven på några sekunder. Jag hoppas att han åtminstone har så mycket vett att han ber om ursäkt o rättar till det i tidningen. Förstår din panik..men du ska veta en sak-många är vi som vet att det inte var så. Och jag tror även att många som läst tidningen (iaf de som har barn) vet hur snabba de små är och att allt kan hända på ett ögonblick. Tror och hoppas att folk inte dömer så fort. Önskar du slapp lida så, det borde räcka nu!! Kram Caroline W
SvaraRaderaFy f***n för den gubben!! Åhhh,blir så arg att jag vill åka och slå till honom...vaddå strö salt i ett öppet sår?? Stackars dej alltså! Men,så himla otroligt bra att du skrev till honom,hoppas han skäms ihjäl!!
SvaraRaderaMassa kramar från en som VET att du inte gjorde nåt som helst fel!
Hej Sofie och Henrik! Ni kanske undrade varför det låg ett bröd på er veranda i tidigare i dag:) Bianca tänke att ni kanske också ville ha färskt bröd till frukost:) Hoppas inte fåglarna hann före... Linda
SvaraRaderatrilla in här så är ny här men har läst igenom inlägg på din gamla blogg å nu här å jag sitter och gråter själv..det är ju ens värsta mardröm detta som har hänt er och att en journalist då kastar salt i såren hjälper ju inte!
SvaraRaderaskickar massor med styrke kramar till er!
Hej. Jag känner inte dig. Har aldrig träffat dig. Jag hamnade på din blogg av en slump (genom Emmas blogg) för några veckor sen. När jag hörde talas om olyckan i September gjorde det så ont i mitt eget mammahjärta. Jag lider med dig! Vill bara säga att vi som inte känner dig, vi dömmer inte, vi vet inte, vi känner inte dig. Men jag tror det är många som känner sorg för dig. En otroligt oproffesionell journalist, men vi är många många fler som inte tänker som honom! När jag nu har läst lite i din blogg går det inte att undgå att förstå vilken fin människa och mamma du är! Det är fruktansvärt det du har gått igenom och jag önskar dig all styrka att gå vidare tillsammans med din man och din fina dotter.
SvaraRaderaKramar till dig!
Pernilla
Journalister de skriver bara för att tjäna pengar. Empati eller verklighet existerar inte för dem!
SvaraRaderaJag sänder mycket styrka, tankar. Jag beundrar dig för du är enormt stark ♥