Dagen igår präglades av så mycket kärlek och omtanke, av familj och vänner.
Vi får så fin hjälp, med vad för er kanske inte är så stora saker, men för oss lyfts det flera ton från våra så tunga axlar.
Det fixades med släp, soptipp och telefonkontakter vi inte orkar hantera själv.
Vänner kom och hämtade och huserar saker som inte vi får plats med i vårt kommande nya hem.
Tekla åkte till kusinen, för övernattning och massa bus.
Goa vänner hämtade upp oss, och kvällen spenderades på en italiensk restaurang i Lund.
Jag orkade mycket igår...
Orkade ta emot människor och deras kärlek.
Jag orkade stå emot det svarta en stund, för att ta emot det ljusa.
Idag orkar jag ingenting.
Så är det...
Så får det vara nu...
Ner, ner, ner, upp, ner, ner, ner...
Mina tankar gör för ont för att skrivas ner i ord just nu...
Varje dag är mitt huvud och mitt hjärta på spåret, måndagen den 24 september.
Men jag checkar in här, visar att jag andas...
Och tackar för all omtanke ni ger.
Kram Sophie
Kramar om dej såhär på en söndag <3
SvaraRaderaTack för att du andas och tack för att du skriver & berättar så att vi vet.
Va bra att era vänner och er familj tar hand om er.
Söndag, gråtrist o kall i Skåne, är som gjord för att bädda ner sig i soffan och bara göra inget alls. Tänker på dej, på er
Kramar Helena
För varje liten sekund av ljus ni får, värms mitt hjärta enormt. Allt det mörka motas bort, om så för några minuters lättare andning, för att ni ska orka kämpa vidare.
SvaraRaderaJag är så glad att ni har fått hjälp i helgen, lova att höra av er om vi kan göra något.
Ha en fin söndag hjärtat, stor kram!
Det värme i mitt hjärta att höra att ni hade en fin och bra dag igår <3 <3 <3
SvaraRaderaKram Malinrj
Kramar om❤❤❤
SvaraRaderaSå skönt att ni kan se lite ljus ibland och att ni får så mycket hjälp, det behöver ni verkligen! Många kramar till er alla ♥
SvaraRaderaDu (ni) finns i mina tankar.
Ewa
Hoppas ni hade en mysig kväll igår, med god mat! :) Idag sänder jag varma kramar o styrka, i mängder!!! All kärlek till er, goa goa vänner <3 Puss från Hatten
SvaraRadera❤
SvaraRaderaÅhh...vad det glädjer mig att veta att ni har nära och kära som skänker ljus vid mörka stunder. Var lite orolig där ett tag eftersom du inte bloggat på fleeeera dagar, men nu förstår jag att ni säkert haft massor att göra.. Men snälla, gör inte om det där!! ;-) Jag måste veta att allt går framåt, att ni kämpar, att ni andas..gärna varje dag ;-)
SvaraRaderaMassor med kramar och pussar // Olivera
Tack för att du tittar in och berättar att du andas! Vad glad jag blir över ert fina nätverk av vänner o familj som ställer upp. Guld värt i er svåra situation. Tänker så på er varje dag, blir alltid orolig när det går flera dgr men självklart ska du bara skriva när du vill o orkar. Kram Caroline W
SvaraRaderaTusen styrkekramar skickas i tanken.
SvaraRadera-Christine
Kram fina du <3
SvaraRaderaUlle
Idag tände jag ett ljus i kyrkan för er Tristan, ni finns för alltid i mina tankar o hjärta <3 /Anna
SvaraRaderaVarje glimt som är det minst ljus för er skulle jag betala för att ge er miljoner av. Vet att de mörka stunderna överväger men jag ska be för att de ljusare tids nog ska få lysa lite oftare. Luta er tillbaka på er familj och vänner, de verkar vara fantastiska, låt dem
SvaraRaderabära er genom er svåra tid.
Jag tänker så på er .... Sköt om er.
Kram/Camilla
Stor kram!
SvaraRaderaVad fint att ni fick lite ljus i den smärta ni lever i!Tänker på er!Stor varm bamse kram /christel
SvaraRaderaHej Sophie! Jag hittade hit i höstas, strax efter att det hemska hänt. Jag läser varje ord du skriver, gråter, känner med er, har nog aldrig kommenterat, jag vet inte vad jag ska skriva... Det vet jag inte nu heller, men ville skriva NÅGOT iallafall. Jag känner inte er familj alls, men jag tänker på er SÅ mycket!!! Och jag blir så glad av att läsa att ni ibland ser ljusglimtar, att det faktiskt är ett litet "Upp" bland alla "Ner". Som sagt, jag tänker på er och önskar er all lycka och värme! KRAM!!!!
SvaraRaderaHej Sophie.
SvaraRaderaTrillade in här efter olyckan , kan bara beklaga, tänker på er dagligen. Undrar hur ni har det, hur ni går vidare även om inget kommer bli som förr.
Vi har barn på samma dagis där tristan gick och kommer att ha på samma avdelning som Tekla. Såg hennes fina skylt idag på ett av facken :-)
Du undrade hur du kommer orka möta föräldrarna? Alla vet vad ni gått igenom, alla vill ge er styrka och kärlek.
Alla vill visa omtanke.
Du behöver inte vara stark när du kommer dit, eller går där ifrån, du behöver inte prata med någon, du behöver inte hälsa.
Vi vet - vi vet att varje sekund går åt till att försöka andas, andas genom allt!
Kram Emma