Vid denna tiden för ett år sedan

Ja, jag försöker desperat förtränga att morgondagen snart är här.
Att jag för fem år sedan låg höggravid i sängen vid denna tiden och hade värkar from hell.
Henrik och Martin turades om att sitta hos mig och låta mig trycka sönder deras händer, vid varje värk som kom.
Vid exakt denna tiden ringde Henrik Riad och bad om skjuts till BB.
Jag ville ta rouge på kinderna, men Henrik skrek att det inte fanns någon tid till det.
Jag hade Dannes grå mysbrallor på mig (de enda som passade mig då).
Jag ville byta, men Henrik skrek att det fanns det inte tid till.
Jag svarade att Danne kanske blir sur, om jag föder i hans brallor!
(Det blev han inte)
Och jag hann dra av dom och få på mig di där håliga "underbrallorna", hot hot!! Inte ens rouge kan hjälpa en, när man fått dom på sig.

Ja, jag försöker förtränga.
Förlänga tiden.
Orkar inte att det blir imorgon.
Imorgon den 8 december.
För fem år sen, den största dagen i mitt liv någonsin.
Jag blev mamma.
Idag, fortfarande den största dagen.
Men också den ondaste.
Tristans födelsedag.
Han fyller år, men han blir inte äldre.