Änglar är vackra.
Det är dom.
Jag älskar änglar.
Dom ger trygghet.
Dom ger ett lugn.
Harmoni och frid.
Men jag tror inte att änglar är döda människor som kommer till himlen.
Jag tror att änglar redan finns i himlen.
Dom finns där för att ta hand om oss och våra älskade, när vi kommer dit.
Så alltså har Tristan inte blivit ett änglabarn i himlen.
Tristan är Tristan.
Då kan man även konstatera att jag därför inte heller är en änglamamma.
Jag är Sophie, mamma till Tristan, som inte bor på jorden längre, utan i himlen.
Jag ber härmed om ursäkt till alla som jag någonsin kallat änglamamma eller änglabarn (om jag gjort det?) utan att veta er egen syn på saken.
Jag gillar verkligen inte begreppet änglamamma, och jag tar faktiskt illa vid mig, när någon förutsätter att det är okej att kalla mig änglamamma.
Jag tillhör inte någon grupp, som man satt namnet "änglamammor" på.
Jag är en mamma som förlorat mitt barn.
Det finns fler sådana mammor.
Men jag tycker inte vi behöver ha något samlingsnamn.
Alla har sin mening.
Alla får tycka som dom vill.
Alla får kalla sig vad dom vill.
Jag är Sophie, och Tristan är Tristan.
Jag är hans mamma och han är mitt barn.
För alltid.
Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar