Stenen är på plats...

Förutom att det är Teklas namnsdag är det även dagen innan årsdagen.
Dagen innan "för ett år sedan".
För oss har det varit otroligt jobbigt, och smärtsamt att ordna, bestämma oss och planera hur Tristans sten skulle se ut.
En process som tagit nästan ett helt år.
Vi har vetat nästan från början hur vi ville att den skulle se ut, vad det skulle stå och hur.
Men att ta sista steget har varit tungt och inget självklart.
Jag har dock de sista månaderna känt mig redo, att göra klar den.
Och vi kom på att det skulle vara fint om den stod där på årsdagen.

Idag kom den på plats.
Jag är ont-skönt lättad.
Vi är så nöjda med den.
Berörda.
Perfekt.
Precis som vi ville ha den.
Tack Rickard och Andreas och den tredje killen vars namn jag inte vet, på Björks stenhuggeri i Landskrona.
Ni är otroligt proffsiga, fina och fulla av medkänsla.
Ert jobb är inte lätt, och vi är imponerade och djupt tacksamma för det bemötande vi fått.
Ni är fantastiska.
Och ni har gjort en vacker sten till Tristan, precis så som vi önskade.
Ett enkel, naturlig sten, med betydelsefulla ord och värme.














Nu kan vi snart sätta igång och plantera hos honom.
Färgglatt och härligt.
Sånt som min bästaste onge gillade.
Vi ska gjuta plattor och ordna med belysning.
Vi ska göra det så fint vi kan och som han skulle älskat.

Jaaa, det gör ont.
Så in i helvete.
Men här handlar det om att hylla honom.
Det ska vara fint på hans plats.
Smärtan får hamna vid sidan.
Vi gör det för honom.

Älskade onge - så saknad du är.