Igår lekte Tekla och jag på hennes rum, när Isodor plötsligt välter ner Teklas bokstavståg från fönsterkarmen.
Tekla tittar på det och säger:
- Tåget komde på Tristan. Det va ente bra. Då kan han ente komma till oss mer.
Jag orkar inte återberätta allt här, men vi fortsatte att prata om det en stund.
Såklart på hennes nivå och villkor.
Så som det måste vara.
Hon är barn.
Vi är vuxna.
Men ni kan tro att det fullkomligt sliter sönder ett så redan trasigt hjärta, tills nästan inget finns kvar.
❤️
SvaraRaderaSå smärtsamma samtal, de går ju aldrig att undvika. Älskade Sophie, jag önskar så innerligt varje dag att jag kunde ta din sorg och smärta. Kanske ni skulle behöva ha regelbunden kontakt med en barnpsykolog och få lite och ledord på vägen hur ni ska gå vidare. Kram
SvaraRaderaKärlek till dig och hela din familj<3
SvaraRaderaSmärtsamt <3 kram JEN
SvaraRaderaBrutalt!!
SvaraRaderaFörstå mig rätt, men på något sätt värms hjärtat av Teklas ord. Barn är så fantastiska, de lindar inte in o analyserar "sönder saker". De ser världen o livet med helt andra ögon än vad vi gör <3
Men är det något jag önskar mest av allt så är det ju att ni inte skulle behöva ha den diskussionen, att Tristan fanns kvar hos er!
Tänker på er, kärlek o kramar <3