Nej, jag är inte större än så.
Jag ångrar mig.
Jag sjunker en liten bit ner till din nivå ändå, nu när jag känt efter en stund.
För jag blev arg.
Jättearg och ledsen, för att du gjorde slutet på vår alla hjärtans dag tråkigt.
Vår dag som var jättefin.
Den finaste dagen på länge i vårt liv.
Och jag skulle just sätta mig ner, för att skriva om den här i MIN blogg, när din kommentar trillade in.
Istället får jag skriva ett sånt här inlägg.
Mot min vilja, då jag egentligen inte vill slösa min energi på detta.
(Antar att det är något jag måste jobba mer på hos min "hjärnskrynklare")
Jag måste än en gång förtydliga att du vet VÄLDIGT lite om mitt liv.
Jag vet att jag inte behöver förklara mig för dig, eller någon annan.
Men serru, då vore det inte jag!!
För jag blir arg, när människor säger eller behandlar mig fel, orättvist eller respektlöst!
Jag låter ingen trampa på mig och jag tar inte skit.
JAG tror verkligen inte på något sätt att vårt liv är värst eller värre än någon annans!!
Hur mäter man sånt?
Finns det någon mätsticka för det?
I min familj och allra närmaste vänskapskrets finns det bland annat en dotter som dog endast 3 månader gammal, efter veckors kamp för att överleva.
Det finns en ung kille, som dog i en bilolycka innan han hann fylla 30.
Det finns en vän, dotter, storasyster som blev brutalt mördad 22 år gammal.
Det finns en storebror som dog av en överdos, trots sin kamp mot missbruket.
Det finns en annan storebror som lever och kämpar mot sitt missbruk.
Det finns en mamma, mormor, fru, syster, vän som lever med en ond ond cancer.
Det finns en 4-årig flicka som slåss mot sin cancer.
Det finns många många fler i mitt liv och runtomkring mig som kämpar i ett smärtsamt krig för livet.
Jag har aldrig någonsin trott att mitt liv är värst.
Jag står tillsammans med andra, som också slåss mot smärtan.
Tillsammans!
Döm aldrig mig igen!
Du vet INGET!
Och du är inte välkommen åter!
Nej låt henne inte stjäla er alla ❤️ Dag!! Då lyckas hon, bara att hon fått två helt egna inlägg så känner hon att hon lyckats, sålla bort sån här energitagare! Såna här personer mår antingen extremt dåligt eller så är de helt enkelt inte friska i huvudet. De finns så mkt folk som t o m söker upp trasiga personer o skriver sånt där för de är lätta offer, Akta dig för såna där, ge dem inget utrymme vare sig i din blogg eller kropp! Massa kramar !!!!❤️❤️❤️
SvaraRaderaLäser ofta, kommenterar sällan men vill nu skicka en stor varm kram. Bra att du säger ifrån ordentligt!
SvaraRaderaTill dig Anonym!
SvaraRaderaJag vill börja med att beklaga din enorma förlust. Tror att bakom dina ord till Sophie finns en stor sorg och massvis med smärta. Det gör mig ont!
Jag vill på inget vis få dig att må ännu sämre, men jag känner att jag ändå måste få berätta för dig... berätta om Sophie! För jag kan inte hjälpa att tänka att du måste råkat mejla till helt fel person. Och om så inte är fallet, så är det tydligt att du inte vet vem Sophie är.
Sophie är nämligen en sådan människa som man kan skratta sig lycklig för om man får kalla henne för sin vän. Du vet, en sån person som man bara träffar ett fåtal av under sin livstid. En person som alltid bryr sig mer om andra än sig själv. Som tillsammans med dig kämpar mot livets svårigheter och glädjs med dig när livet är gott, även om hon själv mår dåligt. Hon reagerar alltid starkt mot orättvisor, även då de drabbar personer hon inte känner. Och Sophie finns alltid där för sina nära och kära, både i stort och smått. Det känns även viktigt att poängtera, utifrån vad du skrev, att Sophie ALDRIG tror att det är mer med henne än med andra. Sån var Sophie innan olyckan, och sån är Sophie nu!
Detta är inget försvarstal för Sophie (försvara sig klarar hon galant på egen hand!) utan ett försök att få dig att förstå att du i detta fallet tyvärr har misstagit dig rejält! Och det absolut sorgligaste med alltihop är att Sophie hade säkert funnits där för dig också, om du bara frågat henne... För det är sån hon är, min vän❤
Jag önskar dig allt gott!
Med vänlig hälsning Anna Ölander
♥♥♥ // Olivera
RaderaLänge sen jag kommenterade känns det som. Men jag läser alla dina inlägg och förundras över hur du/ni orkar. Givetvis för varandra och Tekla men också eftersom ni har så många fina vänner runt om er! Även om jag inte känner er så blir jag lycklig av att veta att ni får så mycket stöttning och hjälp av fina människor! För orättvisor är det värsta som finns!
SvaraRaderaHar själv tänkt att åka till The Lodge med min sambo, skönt att ni gillade stället och verkade ha en mysig tid tillsammans och bara rå om varandra!
Varm kram från Karin
Det här verkar vara en människa som känner sig förbisedd för att dennes kommentar inte kommit med i din blogg. Men varför då inte skicka ett mail i all ödmjukhet och fråga om man kanske skrivi något som gjort bloggägaren ledsen eller stött, eller om det helt enkelt bara kommit bort? Så hade jag gjort i alla fall. Inte attackera en redan skör människa, oavsett hur dåligt jag själv mått. Sorg går verkligen inte att mäta. Likväl som glädje också kan betyda olika saker för olika människor. Det som hade varit problem för dig idag kanske du inte ens känner av idag, för du bär på den största av alla sorger. Annat kommer i skymundan.
SvaraRaderaJag hoppas du/ni hann samlar på er lite positiv energi från er alla-hjärtans-helg, låt inte det olyckliga mailet ta överhanden, även om jag förstår din känsla av frustration och ilska. Kram//Jessika
Ååå Sophie gör så ont i mig att du ska behöva få sådana kommentarer...Hoppas du snabbt får det ur systemet och återigen koncentrera dig på dig själv och din familj. Har försökt många gånger att skriva till dig och inte lyckats få igenom mina tankar och styrka till dig tänker på dig/er minst en gång om dagen och kommer in här och läser och tittar till att du finns...många varma kramar Mia
SvaraRadera