Jag fick ställa in mitt samtal idag.
Jag gillar (underdrift) inte att åka bil längre. Inte andra fordon heller för den delen.
Men jag klarar att åka bil ganska ok, med mycket som distraherar mig samtidigt, som radio eller Tekla tex.
Idag var det jättemycket snö, snöade jättemycket och blåste jättemycket snö omkring.
Jag började nojja, och paniken växte, tills jag gav upp och ringde psykologen och ställde in dagens samtal.
Jag hade inte klarat bilfärden idag.
Snacka om splittring i en, dödsångest och dödsönskan.
Eller jag önskar ju inte att dö. Men jag önskar ju att få vara med mitt barn igen.
Efter avbokningen lättade paniken, men ångesten satt kvar, efter att ha just behövt avboka.
Mina samtal är viktiga nu.
Ångest, ångest, ångest!
Sobril och sova middag!
2 1/2 timme idag, med den här älsklingen hos mig.
Det är så underbart att sova så med honom.
Stör inte ens att han snarkar som en liten gris.
Tyvärr var ångesten lika stark, när jag vaknade och jag insåg att vi var tvungna att komma ifrån det svarta molnet, som hängde över oss i taket.
Mamma och pappa, bara ett hundratal meter från oss, där blev det kvällsmat och kaffe.
Tårar och skratt.
Och dessutom lärde mamma Henrik hur man stickar.
(Jag ska lära mig att virka.)
Vår nya grej.
Men vet i hundan om man ska lita på hennes kunskaper.
Den här stickade hon till pappa, när jag var liten.
Haha, sjukt snygg och sjukt för stor!!! Ni ser hur lycklig han är för den;-) haha!!!
Mr "jag är bra på allt" Henrik tyckte inte stickning var svårt, och stickade som besatt.
Tekla tyckte det var så mysigt med all ny snö, som kommit medans vi var inne, att vi tog en extra runda hem med pulkan, dessutom en sväng ner till Tristan, trots att klockan var sent.
Men tösabiten ska få vara ledig två dagar från dagis nu. Känns som hon behöver det. Så då kan det väl få bli lite sen läggning ibland.
Idag har jag varit ledsen.
Panik, ångest och ledsen.
Jag är rädd.
Och jag saknar honom och längtar efter honom.
Och jag har så in i helvetes ont.
Godnatt❤️
I dag blir jag riktigt ledsen när jag läser dina ord, det är ett renodlat helvete ni lever i och inte kan något göra det bättre. Vet ju att du har bättre och sämre dagar, men de här riktigt dåliga dagarna önskar jag så innerligt att jag kunde ta bort från dig.
SvaraRaderaFint att Anne och Leif finns där, skönt att få skingra tankarna lite med stickning - vem vet, kanske har Henrik en så där fin tröja om några veckor? Love You
Fina fina du, jag önskar så att det gick att lindra din ångest!
SvaraRaderaKärlek o kramar <3 /Anna
Jag vill ge dig en lång varm kram! Du finns i mina tankar!
SvaraRaderaKram Li
kärlek och kramar /ulrika
SvaraRaderaÖnskar att någon kan berätta vad som händer när man lämnar jordelivet. Finns det någonstans dit man tar vägen? Jag hoppas så innerligt på det. Att er fina lille pojke fortfarande finns runtomkring er och ger er kärlek men på ett annat vis.
SvaraRaderaLivet är så orättvist och det finns ingen logik i det som händer. Men är glad att ni har er lilla Tekla att ösa er kärlek över. Kram Evelina
Det är så ledsamt så det finns inga ord.
SvaraRaderaEn varm kram.
Kära du..
SvaraRaderaJag är en av dina många bloggläsare,har aldrig skrivit här förut.Det värker i hjärtat av medkänsla med dej,när jag läser dina ord.
Skulle önska man kunde sudda ut all smärta och ångest du kännner..
Finns nog inga ord som kan göra det.Men,jag vill bara säga att du finns ständigt i mina tankar.
Många kramar och tankar från mej./Sölvi
Vill lämna avtryck även om jag inte får något vettigt ur mig. Hummar med i vartenda ord du skriver Sophie. Bilderna berör så.
SvaraRaderaTänker på er ♥
Kramar om från Malin
Om jag kunde trolla bort det onda och trolla tillbaka tiden så det värsta var ogjort <3
SvaraRaderaStyrkekramar är vad jag kan erbjuda...
Pst, vad söta ni är med ert handarbetande :-)
//Jessika