Tekla står i hallen och sorterar våra skor och jag står i köket.
Det har varit tyst länge och plötsligt frågar hon...
- Var är pappa?
- Han vilar i sängen.
- Var är mamma?
- Jag står ju här.
- Var är Tekla?
- Du står ju där!
- Var är Tristan?
Tystnad...
Jag kunde inte svara...
Tårarna brände bakom ögonlocken.
Jag kunde inte svara!!
Imorgon har vi möte med barnpsykologen.
Hoppas få lite stöttning och råd i hur vi ska berätta och förklara för henne vad som hänt hennes storebror och var han är.
Det är dags nu...
Och magen knyter sig, klumpen i halsen växer och ytterligare ett betongblock läggs över min bröstkorg.
Något sliter brutalt ut mitt trasiga hjärta ur kroppen, kastar det i marken och trampar på det.
Hur fan ska vi reda ut det här?
❤❤❤
SvaraRaderaFörst och främst KRAM!!
SvaraRaderaBarns frågor och tankar kan man dessvärre inte styra, var Tristan är förstår alla är en känslig och fruktansvärt jobbig fråga.
Jag tror ni kommer få kanon hjälp av barnpsykologen, de kommer att klarna för Tekla, var storebror är. Och ni kommer kunna ta er igenom det... De blir tufft- detta med! Men jag vet att ni klarar det!
Det blir aldrig bra, men de bli bättre!!
Kram
Fina fina Tekla! Tänk vad hon bearbetar, tänker och funderar på sin storebror.. Någonstans har hon säkert ett eget minne av honom även om hon var så liten när olyckan hände. Kan bara ana hur den frågan fick marken att gunga, ja vad svarar man?
SvaraRaderaEn fråga, helt naturlig och helt rak med en uppriktig undran om var storebror egentligen finns. En sån fråga som bara ett barn lyckas och "vågar" ställa. Men ändå så smärtsamt.. Jag hoppas ni får stöd och tips av barnpsykologen men jag är övertygad om att ni kommer kunna möta och svara Tekla, ni verkar vara så kärleksfulla och närvarande föräldrar. Fruktansvärt att ni måste ha dessa samtal med Tekla, att hon ska behöva ha dessa frågor, att ni ska behöva "vänja er" och brottas med detta..
Stor varm kram
Mia
Hej!
SvaraRaderaJag har aldrig kommenterat förr men nu kände jag att jag måste. Barn har en förmåga att förstå som inte vi vuxna har. De kan ta sanningen och jag tror ni ska berätta att älskade storebror finns med er men att han inte lever på jorden längre. Att han bor i era hjärtan. Jag tror att Tekla kommer förstå mer än ni kanske tror.
All kärlek till er!
Annika
Sophie! Jag har ångrat mig hela dagen. Varför gick jag inte efter er? När jag insåg att det var dig som jag mötte i dörren imorse var ni redan ute på väg till er bil och jag kunde inte lämna min dotter ensam i vagnen. Önskar att jag sagt att jag läser din blogg och gett dig en kram. Det är ju det minsta jag kunnat göra, vet inte vad jag skulle sagt men en kram kan ju alltid värma lite. Skickar en varm kram här // Karin
SvaraRaderaTänkt på er idag ♥
SvaraRaderaKramar om från Malin
Jag kan inget säga för att lindra smärtan på något sätt men skickar ändå en stor varm kram till dig <3 /Petra
SvaraRadera♥
SvaraRadera