En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 23 oktober 2012

Aj lab jo

















Min älskling, så ont det gör utan dig.
Jag kämpar för att andas.
Jag lovar dig, jag kämpar för din älskade lillasyster.
Du är mammas bästaste onge, du och Tekla.
Aj lab jo





8 kommentarer:

  1. Bilden där du och Tristan ligger tillsammans, har jag tittat på säkert hundra gånger sen olyckan. Den är så oerhört fin, så kärleksfull och den gör galet ont i mitt hjärta varje gång jag ser den. Jag har gråtit oändligt med tårar framför den bilden...
    Vid andra tillfällen sitter jag och ler, har tom skrattat åt sådant som Tristan sagt och gjort. Jag går igenom din blogg, skriver ut och förundras så över vilken underbar och unik kille han var. Tristan var mycket speciell och jag kan inte annat än undra om han var sänd för att sprida så mycket kärlek, omtanke och empati. Det sprider sig som ringar på vatten....

    SvaraRadera
  2. Så fina barn, du skriver så fint. Har aldrig träffat er lille Tristan men han verkar vara en speciell liten kille, ett riktigt charmtroll. Önskar av hela mitt hjärta att ni fått behålla er lille guldklimp hos er. Tänker på er dagligen och gråter över livets orättvisa. Samtidigt har du med dina kloka ord fått mig att ta tillvara på tiden med mina älskade pojkar ännu mer, det viktigaste vi kan ge dem är vår tid, vår kärlek...Läste en blogg igår, en familj som förlorat sin lille pojke i en drunkningsolycka. Ni beskriver er sorg på ett kusligt liknande sätt, önskar ni kunde stötta varandra i detta grymma. Ingen kan förstå som inte drabbats själv. Ta hand om er och er fina lilla Tekla. Kramar Caroline

    SvaraRadera
  3. Så fina barn och en så fin mamma❤
    Så grymt livet kan vara, så otroligt orättvist och meningslöst. Det går inte en dag utan att jag tänker på er, på fina Tristan och den ofattbara hjälplöshet ni måste känna..... Jag skickar så mycket kärlek jag bara kan genom rymden❤
    Kramar om

    SvaraRadera
  4. Tårarna faller dagligen. Tittar på bilderna. Läser dina ord. Tristans ord. Han kunde inte haft en bättre mamma och familj den korta tid han var här. Fina Sophie. Fina Tristan. Kärleken lyser fortfarande er emellan. Det kommer den alltid att göra. ❤

    SvaraRadera
  5. Här ligger jag mitt inatten med mitt minsta lilla <3 har 5st. Underbara barn.Läser din blogg om erat liv och eran underbara son Tristan så fin liten kille.Underbara bilder på e och du skriver så fint, jag blir så rörd Tårarna rinner och blöter ner min kind och kudde.Vill bara sända er mina största varmaste kramar <3 Kärlek till er./Jenny S

    SvaraRadera
  6. Så underbart fin!
    Du är en otrolig mamma, helt fantastisk! Glöm aldrig det! Ni kommer ses igen, det är jag säker på, så måste det vara!

    Fram till dess finns det fina människor som tar hand om Tristan åt er, bla hans farfar :)

    Många varma kramar till er <3

    SvaraRadera
  7. Så underbart fina bilder på dina underbara små goa ongar.
    Jag blir varm i hjärtat när jag ser dem - de strålar av kärlek.
    En kärlek som är otroligt stark. En kärlek som alltid kommer finnas där.
    En kärlek som du och Henrik har skapat. En kärlek som aldrig tar slut.

    Ni finns i mina tankar varje dag. Via tanken sänder jag min styra och kraft.
    Massor med kramar till er <3
    // Krellan

    SvaraRadera
  8. Det gör ont att i bröstet och tårarna rinner... Tristan och ert öde har berört så många.
    Jag bor nära er och varje dag hugger det till i magen när jag går förbi ert hus.
    Mina döttrar gick till er med en liten blomma för några dagar sedan. När dom kom hem frågade jag om dom ringde på dörren och gav er blomman. Nej,sa dom... Blomman var ju till Tristan, så vi satte den alldeles brevid hans postlåda...
    Senare på kvällen när jag var ute och gick, såg jag påsen i mörkret med blomman i,brevid Tristans postlåda. Jag flyttade den till er veranda...
    Min mellan dotter som kände Tristan från dagis, sa till mig en kväll..
    Mamma finns det jätte långa stegar? Ja, sa jag, det finns. Då spärrade hon upp ögonen och sa, Va!!! så bra! Då kan vi ställa den långst upp på taket på det högsta, och klättra upp till himlen där Tristan bor...Jag skulle så gärna vilja ge honom 100 blommor...(Bianca)
    Kram på Er!




    SvaraRadera