Hur vi ens fungerar?
Hur vi klarar att stå och gå?
Det gör vi inte...
Och ändå så gör vi det...
Vi är inte starka.
Vi "fixar" inte detta.
Detta är inget man fixar.
Detta är inget man kan vara stark igenom.
Vi fungerar med hjälp av Tekla, medicin, familj, vänner och andra medmänniskor.
Vi fungerar med hjälp av andras kärlek.
Vi ska nu lära oss att leva utan vår älskade onge.
Det är det grymmaste vi nånsin måste uppleva.
Jag måste lära mig att leva med hemska minnesbilder i mitt huvud.
Vi har ingen aning hur detta ska gå till?
Vi tar en minut, en timme, en dag i taget!
Jag är inte i närheten av att kunna förklara för er, för jag är inte i närheten av att ha förstå själv.
Allt jag vet just nu, är att mitt barn fattas.
Han är inte här.
Dagarna fortsätter att gå utan honom, mot vår vilja.
Det skär och sliter i mitt hjärta.
Hela min kropp gör ont.
Tristan, min älskade Tristan - mamma är inte arg, du släppte min hand, men du visste inte!
Du visste inte...
Skickar kärlek till er❤❤❤
SvaraRaderaFinner absolut inga ord i dag.... <3
SvaraRadera<3 <3 <3 <3
SvaraRaderaMassa kärlek o styrka till er!!
// Krellan
Kärlek till er <3 // Caroline C
SvaraRaderaDu har så rätt, så rätt. Man är inte stark i en sånhär situation. Jag blev nästan arg på de som sa det till mig när vår dotter dog. Man är inte stark och man "fixar" inte det. Men man lär sig på något konstigt vis att leva med sorgen, med smärtan, med saknaden.
SvaraRaderaFast att jag inte känner er så går det inte en dag utan att jag tänker på er och det fruktansvärda ni går igenom!
Många kramar från mig
:´-( <3
SvaraRaderaFina du!! Vi känner inte varandra, men jag känner din sorg och din ångest. För 1,5 år sedan drunknade min då 19 månader gamla son, Wilmer, i grannens trädgårdsdamm. Jag vill väldigt, väldigt gärna komma i kontakt med dig, när du orkar. Orden du skriver kunde varit mina egna och jag gråter med dig och över min egen förlust. Jag har, som du, en blogg där jag skriver av mig. www.inasharmoni.blogspot.com och om/när du orkar finns jag på studioharmoni@telia.com. Hoppas du hör av dig. Jag kan säga från djupet av mitt hjärta att jag vet hur det känns. All kärlek till dig och din familj, kunde jag så skulle jag kramat er, hårt och länge..
SvaraRaderaMan hittar en kraft en styrka långt inombords som man inte behöver förräns just nu.
SvaraRaderaMinut för minut inte mer kan man begära.
Ni får styrka för er Tekla och för er egen överlevnad mer behövs inte just nu.
Tack för att du delar med dig och du skriver helt underbart med en massa känslor.
Starkt gjort av dig och det väl är en del av din bearbetning att du orkar skriva små stunder av din sorgeprocess.
Tack för din styrka som du förmedlar till osss.
Med facit i hand förstår jag själv inte hur jag överlevde men jag hade en sexårig son och en två månaders flicka som behövde mig och flickan behövde min modersmjölk.
Men smärtsamt och oerhört tungt var det men jag gick vidare och ja livet hade ändå mycket att ge mig trots förlusten av min änglason.
kramar om dig och din familj
änglamamman Susanne
Åh, när vi sågs i fredags, ville inte sluta krama er. Ville säga och göra något för er! Tänker på er varje dag flera gånger. Om det finns något jag kan göra för er så tveka inte. Lev minut för minut, krama er Tekla o hitta styrka!! Varma kramar Annika Glansk
SvaraRaderaJag känner dig inte, men jag är djupt berörd av dina texter och sänder många varma tankar till dig och din familj.
SvaraRaderaSå fina ord, så vansinnigt sorgligt och orättvist och hemskt. Blir så arg på livets orättvisa att inga ord finns. Vackra vackra blommor, underbar bil som er pojke säkert hade älskat. Tårarna vill inte sluta rinna,ni finns i mina tankar.. Kram Caroline.
SvaraRaderaAll styrka och kärlek till er <3
SvaraRaderaVilken smärta! Ni kan inget annat göra nu än att ta små små steg minut för minut... Varma tankar till er...
SvaraRaderaJag har oroat mig från första stund hur ni mår och är så glad över att läsa att ni har tagit medicin till hjälp, att ta en minut i taget, att Tekla finns och att det finns så många runt er! Det var en väldigt fin begravning och förvånades över hur mycket omsorg och kärlek ni ändå kunnat uttrycka i bla såpbubblor och ballongsläpp. Du skriver så fint här- rent fantastiskt..kanske du en dag skulle kunna skriva en bok till föräldrar i samma sits..eller nått annat. Varma hälsningar från Eva och Johan
SvaraRaderaSå vansinnigt sorgligt & hemskt det är. Gråter för er förlust & för Tristan vars liv på jorden blev alltför kort! Underbara du som kan sätta ord på dina känslor och delar dom med oss <3 Tänker på er familj och skickar den kärlek o styrka jag kan genom cyberrymden. Kramar i massor / Helena
SvaraRaderaAll kraft till er, <3
SvaraRaderaFinner inga ord, utan tänker på er.
Som ett slag i magen känns det att titta på bilderna, så vackert ni har gjort det för er fina Tristan.Tänker på er och kan inte ens förställa mig, vill inte heller hur ont det gör.massor av kärlek och kramar till er Diana
SvaraRaderaSå orättvist. Jag kan inte förstå vad ni går igenom men bara tanken gör så ont i hjärtat. De som varit i din situation säger att det blir lättare med tiden. Var rädda om varandra. Varma kramar Sara
SvaraRaderaTycker att du sätter dina känslor och upplevelser jätte-bra i ord! Fortsätt med det! Kramar
SvaraRaderaÅh Sophie, det är fortfarande helt ofattbart. Fina, fina Tristan...
SvaraRaderaVarma kramar från Ulle
Ej sorg smärtar. Vill bara skriva en hälsning med hopp om att det ska ge er styrka i att veta att många tänker på Er i er oerhört svåra stund!
SvaraRadera~Titti
Kärlek och faktiskt styrka!
SvaraRaderaJag beundrar er!
Kram