En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 11 april 2013

Så värdelös...

Dålig start på dagen...
Mina "värdelös-känslor" tar över, och sänker mig totalt!
Jag orkade inte ens åka med till bvc idag, för Teklas 1 1/2-års kontroll och vaccination.
Det får mig att känna mig som en riktigt dålig mamma...
Och nu när dom åkt, känner jag panik över att inte vara med, vid hennes sida.

Sönderstressad psykiskt och ångesten flyter omkring i varje droppe blod, genom hela mig.
Varenda muskel stel av panik.

Börjar uppleva riktig seperationsångest för Henrik och Tekla nu, när dom är på jobb och dagis en stund varje dag.
Katastrof-tankar.
Rädd att något ska hända dom, när jag inte är med.
Rädd att något ska hända dom, när jag är med.
Rädd!
Ständig rädsla, stress och panik.

Fan, jag är så jävla trött...




9 kommentarer:

  1. Ett andetag i taget fina du, ett i taget!
    Du är ständigt i mina tankar, all kärlek o massor med kramar <3 /Anna

    SvaraRadera
  2. Jag blir så ledsen att även dessa (onödiga) tankar måste ta plats i din redan trötta hjärna, kropp och hjärta.. Du är den minst värdelösa person jag känner till, du ställer upp och SER dina barn oavsett vad, alltid! Detta vågar jag påstå utan att ens ha träffat dig. Det räcker att läsa dina bloggar, dina tankar du förmedlar och det dina vänner skriver om dig för att förstå det.

    Katastroftankarna är nog tyvärr "naturliga" efter det du tvingats vara med om och nu leva med. Dock hade jag önskat att dina negativa tankar om dig själv, att du inte räcker till eller ställer upp försvann för en mer kärleksfull mamma än du kan jag inte tänka mig! Tekla verkar ha TVÅ underbara föräldrar som hon är trygg, älskad och sedd av. Du är för hård mot dig själv..
    Kram Mia

    SvaraRadera
  3. Hörru min fina vän! Du vet att jag har dig som min "mamma-förebild" och jag önskar att alla barn på jorden fick växa upp hos så fina och fantastiska föräldrar som du och Henrik är. Ni har alltid gett tid till barnen, massor med lek, mycket kreativitet, kärlek och de får vara just barn! Du behöver ALDRIG ha dåligt samvete. Tekla har en fin pappa och han kan precis lika gärna åka till BVC, kanske det tom är bättre om du är trött och ledsen, så får Tekla med sig en glad pappa i stället.

    En klok kvinna sa en gång "det är inte de föräldrarna som har dåligt samvete som behöver ha det". Glöm inte det<3

    SvaraRadera
  4. Tänk om alla mammor var som du Sophie så skulle världen vara lite bättre. Du ska inte ha dåligt samvete att du inte följde med idag till bvc, det fixar pappa och Tekla och du kanske kan hämta lite energi till att ha nu till eftermiddagen.
    Många varma kramar och styrka till att andas <3
    Elin A

    SvaraRadera
  5. Jag önskar att jag kunde ge dig er Tristan tillbaka <3 Tycker så fruktansvärt synd om dig och känner att jag vill göra något som ger dig glädjen tillbaka. Massor av kramar, Anna W

    SvaraRadera
  6. Jag nynnar på psalm 730, med dig och Tristan i mina tankar:

    "Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän, och må solen värma din kind, och må regnet vattna själens jord, och tills vi möts igen: må Gud hålla, hålla dig i sin hand."

    SvaraRadera
  7. Kollat igenom din blogg lite nu...läste genom mina egna kommentarer på bloggen först igår och såg din kommentar...Jag önskar jag kunde säga att det blir bättre, det var nu lite mer än 3 år sedan min son lämnade oss....precis lika hastigt och oväntat som för er...Det är det sjukaste man kan vara med om...Och det gör fruktansvärt ont...vissa dagar kan man ta sig igenom lättare än andra men vi kommer aldrig ifrån att det alltid kommer att finnas en sorg, som senare kommer att gå över i saknad(sägs det när jag lyssnar på de i min stödgrupp, den heter för övrigt VSFB, jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem i denna grupp)
    Jag vet inte vad jag ska säga...mer än att jag vet precis hur du mår....jag vet precis hur det känns att faktiskt bara överleva, men inte leva...Och jag vet hur det känns med alla dessa skuldkänslor inför det barnet som fortfarande finns kvar på jorden....Vi behöver inte bli påminda om att vi faktiskt har ett barn till, det vet vi ju mycket väl...Jag tänker ofta att min andra son faktiskt är min livlina....Men att jag har honom gör ju inte saknaden mindre efter min andra son...

    "Du är inte borta, du har bara gått lite i förväg"

    Många kramar.../M

    SvaraRadera
  8. Bästa Shopie!!Du e absolut inte värdelös eller en dålig mamma.Just denna dagen hade du ingen ork att följa med lilla Tekla till Bvc...Den dagen kommer när just du har ork att gå med..Du e ingen dålig förälder för det min vän...Det.är bara förståligt..Varmaste kramen / christel

    SvaraRadera