"Att gå ner till minneslunden här i byn istället och låta honom tända ett ljus och säga sitt farväl!"
Mitt hjärta svämmade över av kärlek, när han stod med ljuset i sina händer och sa "hejdå farfar" och blickade upp i skyn.
"Jag ska göra det själv, mamma, jag ska göra det själv, de e min farfar" sa han flera gånger medan han satte in ljuset och placerade omsorgsfullt runt ett par gånger innan han blev nöjd.
"Han kan höra oss fortfarande. Farfar, det kan han, om vi pratar högt" förklarar han för Tekla, när vi lämnar minneslunden.
Så allvarlig
Klok
Fundersam
Djup
Och i nästa sekund jagar han E (blivande frun?), skrattar och är den glada och busiga ongen igen.
Farfar - Vila i ro
Kram Sophie