Teklas Inskolning, dag 7, 8 och 9!

Bättre sent än aldrig, och dessa inlägg är mest för min egen skull ändå, men här är i alla fall fortsättningen av Teklas inskolning.
Som nog är ganska "tråkig" att läsa, eftersom det står samma i nästan varje.
Det har ju faktiskt gått helt problemfritt än så länge...
Peppar, peppar!!!
Jag är så stolt över min stora och fina tjej.
På onsdagen och torsdagen lämnade Henrik som vanlig vid halv tio och hämtade vid tolv.
På torsdagen var det första dagen som hon hade ätit något och då var det en halv macka med massor av smör och en halv pannkaka med sylt.
Nåja, det var ju bättre än ingenting.
På torsdagen hade Henrik ett litet inskolnings-samtal med Teklas mentor.
Det var bara positivt.
Hon berättade att dom upplevde att allt gick bra. Tekla är en positiv tjej, som leker med alla, stora som små. Hon gillar att vara mitt i smeten. Hon är framåt och bestämd, inte rädd för att säga ifrån och duktig på att förmedla vad hon vill.
Det enda var ju just maten - att hon inte äter där. Men istället pekar hon laget runt vid bordet om och om igen och vill veta vad alla heter.
Vi tycker att det är skönt att det går så bra.
Men...
På fredagen var det då dags för tösen att sova på förskolan första gången.
Vissa barn sover i vagn och vissa sover inne.
För mig känns det bara positivt med att sova ute - massor med frisk luft samtidigt som dom sover och mycket mindre baciller!
Men hemma var det längesen det funkade att få "shinonikkan" att somna i vagnen.
Men dom skulle prova det först i alla fall.
Så Henrik lämnade 9.30...
Jag gick nervöst därhemma och väntade på samtalet, att hon inte kunde somna.
Men...
Istället kom den här bilden:


Godingen hade lekt och varit på strålande humör hela förmiddagen, ätit en stor portion mat och sen somnat gott i sin vagn.
Tänka sig!
Förskolan - tack, ni är fantastiska!

Dessutom klarade mamman av att ta stegen in på förskolan för första gången och var med för att hämta hem henne. (visserligen var hon, som vanligt inte sugen på det)
Jag var bara inne på hennes avdelning, och en snabbis.
Men det var ett jättekliv för mig ska ni veta.
Jag vet inte när jag klarar det igen...
Men nu är det gjort en gång i alla fall.