En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 31 januari 2015

Som en tickande bomb...





fredag 30 januari 2015

Mamma, jag vill ha...

Jag ser hennes blick, när vi säger hejdå till kompisarna, vi just lekt med eller haft följe med en bit på hemvägen från dagis.
Jag ser hur hon tittar på dom, vänder sig om efter mig, med hakan långt nere på bröstet och går mot mig.
Ledsna ögon.
Jag läser hennes tankar, och jag vet vad som väntar...

Alla kompisar hon leker med och de som vi umgås med är syskon, alltid två eller fler.
Det knyter sig i min mage, och jag känner med henne.
Det gör ont.
Alltid får hon gå ensam hem med oss, eller bli ensam kvar hemma, när kompisarna varit här.
Så medveten om att de andra aldrig är ensamma.
Alltid två i soffan till bolibompa, två som hoppar i sängen, två som badar tillsammans och två som kan leka och busa, i väntan på att middagen ska bli färdig.

Hon har det jättebra.
Hon är en lycklig tjej.
Självständig och så klok.
Med fullt fokus på henne.
All vår kärlek och uppmärksamhet, helt för sig själv.

Men...
Så kommer det...
Oftare och oftare, den senaste tiden.

"Mamma, jag vill ha ett riktigt syskon, jag vill ha en lillasyster"

"Mamma, Tristan är min storebror, men han är ju död. Kan jag inte ha en på riktigt?"

"Mamma, när ska du ha en till bebis i din mage"

"Mamma, sen när Tristan inte är död längre, så är han ju min storebror igen, men då måste vi ju bo i huset igen, eller?"

"Mamma, jag önskar att Tristan inte var död, så vi kunde vara i din mage samtidigt igen, då är vi ju tvillingar"

Hjärtskärande.
Det sliter i mig, åt alla håll och kanter.
Skuld och dåligt samvete.

Jag vet inte om jag kan.
Om jag klarar det.
Om jag orkar.
Om jag vill.

Och hon är mitt mirakel.
Min lilla ängel.
Som jag älskar så mycket, att det värker i mig.
Jag önskar att jag kunde ge henne, allt hon önskar...



onsdag 28 januari 2015

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva...

En bok av Ann Heberlein.





Denna börjar jag läsa ikväll...
Den titeln skulle kunna vara skriven av mig.
Tragiskt.
Jag vet.
Men jag tänker så varje dag, sen olyckan.
Jag vet ingenting om denna bok, men titeln är jag.