En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

lördag 30 mars 2013

Överväldigad!!!

Vi är verkligen välsignade med den finaste familjen och de underbaraste vännerna.
Jag blir så överväldigad av er kärlek, omsorg, omtanke och er hjälp.
Rörd till tårar över er stöttning.
Ni packar, ni bär, ni flyttar, ni packar upp, ni lagar mat, ni tröstar, ni lyssnar, ni känner med oss, ni fixar&donar, ni städar, ni passar Tekla, ni skjutsar och ni FINNS!!
Var och en på sitt sätt.

Våra tack känns så fjuttiga och otillräckliga.
Men det är ju den enda vi kan göra och säga nu:
- TACK! Vi uppskattar er och älskar er!

Nu är allt flyttat och huset är topp-städat...

Intensiv dag, men omringad av kärlek.

Tog farväl av huset.
Minnena tar jag med mig.
Men ont gör det!



fredag 29 mars 2013

If I lay here...

"I need your grace,
To remind me,
To find my own.

If I lay here.
If I just lay here,
Would you lie with me and just forget the world?"




Pippi-Tekla och kalas!

Påskharen hade lämnat en "Pippi" till oss i påskägget i år!














Söt som socker!
Och vi fick helt enkelt ta en Pippi-Tekla med oss på mosters kalas idag.
En eftermiddag i Rydebäck har spenderats med nära och kära, för att fira syster som fyllt 32 (känns viktigt att nämna, inte bara jag som blir gammal) Vi har ätit jättegod mat, jag åt KRÄFTSOPPA!!! Och jag gillade den, sååå mycket att jag tog receptet på den! (måste vara sobrilen?) Jag gillar ju inte skaldjur!?!?
Sen västerbottenpaj, köttfärspaj och en go tårta på det, så gick nog vågen upp två kilo igen!
Och mosters älsklingskille hade köpt ett gose-lejon åt mig, som han tyckte, att jag skulle sova med.
Go-unge!
Det ska moster göra! Känns tryggt att sova med ett lejon!
Tack fina ni, för en mysig eftermiddag! Vi älskar er❤

Imorrn är det dags för sista rycket flyttstäd av huset.
En gäng härliga vänner kommer och skrubbar med oss.
TACK!
Besiktning och återlämning av nycklar på söndag.
Sen släpper vi den skiten. (fritt för egen tolkning)

(Det var inte såhär vi ville ha det)

torsdag 28 mars 2013

Saker som gör ont just nu...

Så till slut samlade jag mig och öppnade påsen med Tristans påskpyssel.
Han gjorde som sagt dessa förra året, blev sjuk och fick det inte med sig hem förräns efter påsk.
Vi fick inte titta på det då, han ville spara det tills nästa år.
Så det har legat i påsklådan.
Jag har inte tittat på det.

Och nu brast mitt hjärta igen.
Min lille älskling, den sötaste och finaste lilla kyckling jag nånsin sett.


Mina händer darrar av att hålla i den.
Tänk att dina små fingrar har gjort den.
Det gör så ont, att inte få se stoltheten i dina ögon, när jag berättar hur mycket jag älskar den.
Det skär i mig, att du inte själv kan hänga ditt pappers-ägg i påskriset.





Påsken - du älskar påsken.
Påskris, kycklingar, måla ägg och din favorit - häxan på kvasten.
Påsken på Fredriksdal, som du älskar.
Det sötaste påskkärringen av dem alla.


Mitt älskade barn - du fattas mig!!
Varje sekund.
Varje andetag.
Du fattas, du fattas, du fattas!!

Mamma, Tekla, Erik och Moster har varit hos dig idag, med påskris, påsklilja och din porslinskyckling.








Trots det...
Så overkligt, att det är dit jag måste gå nu...

onsdag 27 mars 2013

Äntligen feberfri!!!!

Tekla har varit sjuk i två veckor nu.
Feber, förkylning, ögoninflammation, feber igen - typ 40 grader hela helgen, dunderförkylning igen, svullna halsmandlar, hosta och oäääändligt med snor.
- "Bara" virus, sa doktorn!
- Inte så "bara", säger jag!

Att knappt få komma ut i friska luften och röra på sig ordentligt, träffa kompisar och leka, eller knappt äta och dricka på två veckor tär...
På både kropp, ork och humör.
Inte bara på den lilla sjuklingen.
Även om det såklart mest är synd om henne.
Mycket tårar, gråt, gnäll och skrik.
Onöjd med allt.
Inget blir rätt eller bra.
Igår först var hon feberfri, fortfarande jädrans förkyld, men man glädjs åt att slippa den höga tempen.
Feberfri idag oxå, fortfarande jädrans förkyld, men piggare!

På med overall och ut på grönbete i solen på den blå himlen.
Lekplats-lek, grankotte-plock i vår lilla granskog och balkong-lek i över två timmar, gjorde susen för det tjuriga humöret.











Dessutom klarade mamman av ännu ett besök i byns ica-butik.
Tack L och B, för ert varma mottagande varje gång, jag klarar att gå in. Det lugnar och stärker mig.

Och aptiten hos shinonikkan kom tillbaka, vilka portioner både till lunch och kvällsmat.
Wiiiihaaa, she's back!
Adda på två timmars lek med bästa tjejkompisarna Ellie och Svea efter middagsvilan = glad tjej igen.

Behöver jag nämna att hon totaldäckade gott i sin säng, efter kvällsbadet?!
Trött och nöjd tjej...

Trött mamma också.
Trött pappa också.

Hur man än vänder och vrider på det, så ingår vi i samhället.
Vi "lever".
Och det kräver en massa av oss.
Det finns krav.
Saker vi måste.
Saker som inte väntar, eller tar hänsyn till att vi sörjer.
Vilket leder till att viss förträngning, för överlevnad krävs.
Förträngning är otroligt energikrävande.
Det gör dessutom ont.

Men idag har min ångestnivå kanske legat mest på 6-7,5 på skalan, istället för 9-10, som är vanligast.
Ända tills ikväll...
Då jag råkade höra en snutt på en av hans favoritlåtar, av en slump.
Nu skär det i hjärtat igen...
Också känner jag, att jag efter flytten inte har total kontroll på vart alla hans saker är.
Ångesten ökar.
Imorgon ska jag sätta fram påskpysslet han gjorde förra året.
Vi har aldrig haft det framme, han var sjuk förra påsken, och hann inte få hem det förrän långt efter påsk.
Och nu är han inte här...


tisdag 26 mars 2013

Din bokstav T

"Tekla, kan du peka på din bokstav T?"
Jepp, det kan hon!!
(hon kan mammas S oxå)


Bokstavs-intresset är lika stort som storebrors var redan i den här åldern.
Jaaaa, jag skryter!!
Att hon stolt pekar på sitt "T" varje gång jag ber henne, får mig att le och andas ett andetag till.

Nya ord som hon lärt sig är bland annat; kofta, snutte och Darin (ja, hon har en stooor förälskelse i Darin❤)
Hon är superduktig på att peka på alla olika kroppsdelar - senaste favoriterna är axlar och knän.
Hon sjunger gärna ofta och mycket, helst "pippi långstrump" eller "har du sett min lilla katt", där hon fyller i med "pippi" och "katt"

För övrigt har hon fått "pippi" på pippi långstrump och Dora har hamnat lite i skuggan.

måndag 25 mars 2013

Vänd andra kinden till...

"Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er."

Åh, jag försöker, jag försöker...
Stå ut, några dagar till!
Jag ska kämpa, stå över...
Du är inte värd min energi!

Nu ska jag försöka glömma dig, så att jag kan sova med någorlunda ro i kroppen, nöjd över att vi idag skrivit kontrakt på ett radhus, och slipper bo kvar här!
Ja, det var hemlisen...
Vi flyttar igen!


Kom igen, Karma!!

Ditt empatilösa, kalla kräk!!

söndag 24 mars 2013

Ett halvår sen...

Ja, idag är det ett halvt år sen...
Sen han lirkade sig ur min hand, glömde av sig och sprang ut på spåret.
Ett halvt år sen 16.55-tåget mot Malmö, körde på min pojke.
Ett halvt år sedan, jag låg över mitt döda barn, på spåret och skrek, allt min röst och kropp förmådde.
Min älskade Tristan, livlös...
Död.

Sex månader,
182 dagar,
4368 timmar,
262 080 minuter,
Så länge har jag nu varit utan min Tristan.
Det är egentligen inget speciellt med just denna dagen.
Det är bara ett konstaterande, att vi nu varit utan honom ett halvt år.
Imorgon har vi varit utan honom ett halvt år och en dag.
Och så fortsätter det...
Och det gör inte mindre ont.
Jag saknar inte mindre.
Jag mår inte bättre.
Det betyder inte att jag lever, men just nu överlever jag.
Det betyder bara att tiden går.
Utan honom, mot min vilja.
Tiden går, och livet passerar där utanför...
Ett halvt år.
Det är en lång tid, utan det viktigaste och bästa i sitt liv.
En mycket lång tid, utan sitt barn.
Och längre blir den.
Tiden.
Jag hatar den.
Jag hatar livet.