du förstår det inte, men du får mig att lyckas med att ta nästa andetag varje gång.
Tänk att du är så stark, att du lyckas att lyfta lite på betongblocket över mitt bröst, så många gånger varje dag.
Tillräckligt för att det ska sippra igenom lite syre till mina lungor.
Jag älskar dig.
Du är anledningen.
Älskade Tekla - stanna hos mamma!
Så fin hon e, er Tekla <3
SvaraRaderaKärlek o kramar <3 /Anna
❤
SvaraRaderaSå söt liten prinsessa!!!kraaaaam
SvaraRadera/ christel
RaderaKänner dig inte men känner så med dig. Kan aldrig föreställa mig den ofattbara smärtan du får stå ut med. Önskar så att jag kunde göra något för att hjälpa eller underlätta.
SvaraRaderaOm/när du orkar lyssna på denna fantastiska sång. In my daughters eyes med Martina Mc Bride http://www.youtube.com/watch?v=HxPnAOMpbqA
Fina tjejen! Hon är underbar och jag har skrivit det förr, en dag ska jag tala om för henne hur fantastiska föräldrar hon har som kämpar så innerligt för hennes skull.
SvaraRaderaHon kommer en dag, med mycket kärlek, läsa dina skrivna ord vännen <3
Hon är så ofattbart söt den ungen... Tänk att bara genom att vara Tekla så bär hon dig, helt omedvetet.. Va stolt hon kommer vara när hon blir så pass stor och förstår vilken kamp du fört. Alla styrkekramar i världen till dig. Ständigt i mina tankar//Camilla
SvaraRaderaSå starkt skrivet, Sophie! <3
SvaraRaderaKramar!
Läser och gråter! Det river i mitt hjärta. SOM du skriver.
SvaraRaderaFina Sophie, jag finner inga ord, men det gör du. Vilken styrka att du kan sätta ord på dina känslor, även om det säkert inte är i närheten av hur ont det gör i ditt hjärta.
Kram från Helen i Vallåkra
Kära,kära Sophie , tänker på dig varje dag, hur ont du har och hur dåligt du mår i hela din kropp och trots det så orkar du sätta ord på din smärta. Det sägs att det är bra att skriva ner sina känslor och då håller du ju Tristan som om han var med dig ,vilket han är visuellt, i dina tankar , känslor allt. Hittade ett foto på dig och Magda där ni satt på vår altan i Billeberga , som fortfarande ligger mig såå varmt om hjärtat, ,där satt ni skrattande,unga och glada och var väl 14-15 år .Inte kunde man tänka att du skulle behöva uppleva något sådant. Önskar jag kunde lyfta lite av din smärta men du vet att tyvärr så går det inte. Men jag tänker på dig ofta , ofta. Kramar från oss.
SvaraRadera