Ja, jag undviker att lufta mina tankar, bearbeta mitt hjärn-virrvarr, min smärta, sorg, skuld, längtan och panik genom bloggen nu.
Totalt medvetet från min sida.
Jag orkar inte skriva om det.
Orkar knappt prata om det just nu.
Mm...förmodligen är det så, att jag undviker, kryper undan det och försöker trycka tillbaka det.
Stoppa in det igen, innan det pyser ut.
Varför ljuga?
Använda mjukare uttryck?
Ja, jag kämpar med att förtränga just nu!!
Så är det!
Säkert normalt!?!
Vad vet jag?
Jag har bara så jävla ont...
Det enda jag ser framemot nu, är att min lilla tuss snart flyttar hem till oss.
6 dagar kvar...