En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 26 februari 2013

Teklas Inskolning, Dag 1

Mitt all skit, vore det väldigt orättvist mot min lilla "shinonikka" (Teklas underbara smeknamn) om inte hennes inskolning kom med i bloggen.
So here we go...
Stolt tjej, med stora steg på väg till dagis och alla barnen.




Vår förskola har varit fantastiska mitt i all tragedi.
Fingertoppskänsla, empati, medkänsla och massor av omtanke.
De har hela tiden lyssnat till vad som har känts bra för oss och när.
Visat att dom finns för oss, men också gett oss utrymme.
Vi valde samma avdelning och samma mentor till Tekla, som Tristan haft.
Ingen tvivel - det som kändes tryggast.
Några gånger har hon kommit hem till oss och lärt känna Tekla i hennes hem-miljö.
Kändes tryggt för oss att Tekla skapat en relation med henne, innan det var dags att börja gå bort till förskolan.
Och idag var det dags.
Henrik kände sig redo, så han och Tekla har varit och hälsat på ute på gården på förskolan idag.
Tekla älskade det.
Brydde sig inte så mycket om pappa, utan gick med sin mentor och en kompis runt på gården och kollade läget.
Så bekväm att hon helt kallt gick fram och stal en pinne från stackars E (en äldre pojke), som chockad stod kvar och undrade vad som hänt.
Tekla gick utan dåligt samvete iväg och lekte med den.
Hm...hur ska detta sluta?
När det var dags för barnen att gå in och äta lunch, var det dags för Tekla att gå hem!
Mindre poppis och pappa fick ta emot en hel del slag hela vägen hem.
Japps, hårdhänt och tuff brud just nu!
Det jobbar vi med...
På vår eftermiddagspromenad mötte vi E med mamma och syrra, som då var på väg hem från dagis. Och nix, Tekla var fortfarande inte förlåten för pinnen!
Vi får jobba på att laga den relationen, eller hur, M?
Imorrn ska Tekla och Henrik vara med inne på förskolan.
(jag är inte riktigt redo än)
Tekla är peppad, och har gått till ytterdörren, så fort vi nämnt dagis och barnen idag!
Det känns skönt att Tekla är positiv, sugen och verkar gilla det.
Men det är otroligt smärtsamt för oss såklart, att vara i en barn-miljö.
Hans förskola, hans kompisar osv...
Men i alla fall - Teklas första inskolningsdag är avklarad och den fick väl godkänd!

4 kommentarer:

  1. Stora tjejen❤
    Kramar till er

    SvaraRadera
  2. Så smärtsamt för er att se Tristans kompisar, hans avdelning..obegripligt för alla oss andra. Livet är orättvist, känner ilska...Ska hålla tummarna imorgon när det är dags för din behandling. Kram Caroline W

    SvaraRadera
  3. Herlige Tekla! Det blir nok bra for henne å leka i förskolan!
    Hardt for dere.....Dere er fantastiske mennesker,Sophie og Henrik!
    Kramar Bente

    SvaraRadera
  4. Stora fina tjejen :)

    På ett sätt kan jag förstå att du inte är redo att gå dit, samtidigt har jag ingen aning eftersom jag inte har gått i dina skor. Men jag kan tänka mig, om det varit jag...fast det är ändå inte samma sak, att tänka sig eller det faktum att verkligen befinna sig där.
    Det är skillnad, stor skillnad.
    Det är lätt att som utomstående tycka o tänka men det är inte förrän man själv befunnit sig i samma sits som man vet, som man verkligen vet.
    Massa kramar o kärlek <3 /Anna

    SvaraRadera