Ikväll har jag packat ner hans spel och pysselgrejer.
Massor med spel, pussel, målarfärg, vanliga saxar, taggiga saxar, svängiga saxar, kritor, pennor, tejp i alla dess färger, klistermärken, klister och mängder med papper i olika storlekar och färger.
Allt har han älskat.
Varje dag har han suttit en stund vid köksbordet och pysslat.
Jag har samlat ihop en jättehög med konstverk.
Konstverk, hans lilla hand, som hållt i penseln...
Aldrig mer.
Jag har packat ner hans sängkläder, täcke och kuddar.
Hans säng står nu tom.
Aldrig mer ska han sova där.
Jag har packat ner hans kläder.
Min randiga kille.
Många fler randiga tröjor än jag trodde där fanns.
Han gillade randigt!
Hans dinosauriepyjamas och Thomas tåget-pyjamas.
Aldrig mer kommer han att sitta i soffan och morgonmysa i dom.
Aldrig mer.
Jag har packat ner hans tandborstar, gamla nappar och hans randiga snuttar.
Fortfarande luktar dom honom.
Jag har packat ner mössan, halskragen, och vantarna, som han valde ut själv veckan innan. Det skulle han haft i vinter, när han åkte pulka. Han var så stolt, över att han valt det själv. Gick runt med det en halv dag härinne, trots svetten rann i pannan.
Jag har packat ner hans babyfilt.
Den han åkte hem i från BB.
Förstår ni hur brutalt det är att packa ner allt detta?
Mitt hjärta klarar inte mer...
Livet är skit!!!
Jag kan inte förstå. Det river och sliter i mig att läsa.
SvaraRaderaJag hoppas att behandlingen du påbörjat kan göra det lite mindre svårt att andas och leva. Du måste fortsätta andas och leva.
Kram Éva
Ingen kan förstå.. vi kan bara försöka, men det du känner... Herre Gud, Sophia.. det finns inga ord.. inga ord.. hitta styrka i din familj.. håller tummarna så hårt det går så den nya terapin lindrar din sorg :-(
SvaraRaderaFruktansvärt Sophie. FRUKTANSVÄRT!!! Finner inga ord. Är så ledsen. Orättvist. Tänker på er jämt. På just det du skriver. Tortyr. Kramar...
SvaraRaderaStackars, stackars, stackars dig det gör så jävla ont i mamma hjärtat att se hur du lider. Tårarna rinner, jag önskar att du känner hans närvaro och att han får dig att kämpa vidare.<3<3
SvaraRaderaMitt hjerte blør for dere,Sophie. <3
SvaraRaderaVarme kramar fra Bente
Nej, vi kan aldrig riktigt förstå vad ni går igenom. Vi kan skrapa på ytan av allt det ni känner, vi kan titta på våra barn med stor magklump då vi tänker tanken att mista dem, vi kan gråta när vi läser dina ord men vi kan ändå aldrig riktig förstå hur ni har det.
SvaraRaderaDet är så brutal sorg så jag förstår faktiskt inte hur ni tar er upp varje morgon, ändå gör ni det. Ändå är ni där för Tekla och ser till att hon får allt det hon behöver. Er styrka är kärleken till barnen, ni orkar för att ni har Tekla och ni är så fantastiska som kämpar med allt ni har. Stor kram hjärtat.
Det finns verkligen inga ord.......
SvaraRaderaBara att jag finns här....
Älskar dig....då,nu och sen....futtigt känns det som men jag finner verkligen inga ord....t....men oavsett så finns jag här....behöver ni hjälp med städning inför flytt så säg till...eller så lagar jag mat eller leker med Tekla...har en fin liten kanin till henne. <3<3<3
Fy faen vilken verklighet ni lever i... Tar andan ur mig att ens bara försöka föreställa mig hur ni mår. Så orättvist. Så jävla fel.
SvaraRaderaKramar om.
Finner inga ord, det smärtar att läsa, det bränner i ögonen...men jag kan inte förstå, inte ens försöka förstå. Det är ogripbart!
SvaraRaderaDen enda som kan komma till att förstå är den som oxå förlorat sitt barn, "hör" ditt sms till din vän i mitt huvud..."nu vet jag hur det känns"
Ingen, absolut ingen ska behöva känna det...hur det känns att förlora sitt barn, hur det känns att överleva sitt barn, hur det känns att packa ner sitt barns saker. Jag önskar så innerligt att detta inte var er verklighet ;(
Bär er alltid i hjärtat!
Kärlek o kramar <3 /Anna
Jag skickar kramar till er och tankar...
SvaraRaderaTänker på dej, vet hur jävlig det är.
SvaraRaderaEn bamsekram till er.
Usch, fy fan!!! Tårarna trillar, näsan rinner...allt är helt ofattbart...går inte att begripa. Kan inte ta på det...er grymma verklighet som ni lever med varje dag.
SvaraRaderaAtt behöva packa ner alla hans saker måste smärta enormt mkt. Alla minnen, dofter....det gör ont...fy, vilken skit detta är!! Så himla feeeeeeel!!
Hoppas att alla minnen o dofter kan ge dig styrka att orka...att det ger dig kraft att fortsätta andas. Din familj behöver dig, nära o kära behöver dig.
Finns här för dig/er. Hör av er, vi har flyttlådorna här om ni behöver fler. Kan komma ner med dem i veckan om ni vill.
Stor stor kram!! // Krellan
Tänker på dig/er..
SvaraRaderaÅ skickar styrkekramar till dig/er
Det är så obegripligt, det ni går igenom. Det känns omänskligt. Jag lider med dig, på avstånd, på håll. Jag önskar vi läsare kunde bära din smärta. Spola tillbaka tiden. Göra allting bra för dig. För Tristan. För Tekla. För Henrik. All kärlek till dig Sophie, all kärlek.
SvaraRaderaKära Sophie,
SvaraRaderajag har verkligen grubblat över detta sedan den hemska dagen i september. Jag kan bara inte förstå varför någon ska behöva drabbas av detta. Livet är bara så fruktansvärt sårbart, en insikt och känsla som blir en ångestklump i min mage. Jag läser dina ord och tänker: att ni ska behöva vara så starka, att ni behöver packa ner hans saker, hans doft, när ni i stället - bortom alla olyckor - skulle kunna få dela livet och njuta av pussar, kramar, ord och gos.
Du finns i mina tankar, varje dag.
♥
Herregud så ont det gör i mig, jag mår så dåligt av att tänka mig in i hur det måste kännas. Så ont ... Förstår att du är arg på livet, det ska bara inte göra såhär mot en!! Ge en det bästa man har för att sen ta ifrån det, omänskligt ! Önskar så jag kunde krama om dig, låna din börda för att ge dig syre om så bara för en dag. Ditt öde lever med mig varje dag. Från en mamma till en annan: all omtanke och kärlek till dig. Kramar/Camilla
SvaraRadera<3 / ulrika
SvaraRaderaObegripligt å ofattbart!!Ont..Ont...Tänker på dig finaste Shopie!!!Skickar varma omfamnande kramar till er..../christel
SvaraRadera