En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

måndag 21 januari 2013

Skötbord säljes!

Mot vår vilja går tiden.
Mot vår vilja närmar sig en flytt.
Från hus med stort garage till lägenhet med pytte-förråd.
Vi kan inte ta med oss allt, vi kan inte "fosterhems-placera" allt.

Men jag har inte hjärta att kasta Tristan och Teklas skötbord.
Lägger ut bilder här, om någon är i behov av ett skötbord, som lätt förvandlas till bara en hylla, när man inte behöver skötbordsdelen längre.
Den är köpt på ikea, heter Hensvik, för 995:-
Hyllan är i jättefint skick, skötbordsdelen är lite skavd. (går säkert att fylla i med lite färg, om det stör)
Hämtas i Billeberga för 200kr!
(200kr, som hamnar i Teklas sparbössa)











//Sophie

4 kommentarer:

  1. Hej.

    Var ligger lgh ni ska flytta till? För de finns väl knappt lgh i billeberga!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Behöver tyvärr inget själv och kan inte komma på någon som behöver ett...men ska hålla ögon och öron öppna. Hoppas ni får sålt det. Tänker fortfarande mycket på DIG/ er skickar varma kramar...skönt och höra att ni har vänner och familj som hjälper er att för om än bara för en stund få lite mys och skratt...Söta lilla Tekla.

    Mia

    SvaraRadera
  3. Finaste älskade Sophie....

    Nu har jag läst dina sista blogginlägg, och vet inte riktigt i vilket jag skulle skriva det jag tänker på när jag läst igenom dem alla...
    men skriver det under detta söta skörbord som jag hoppas du får sålt nu....

    Det jag tänker är att det låter som att du dömmer dig själv allt för hårt...
    Du skriver mycket om vad andra tänker m.m...
    och jag är 110 på att alla vi som känner dig och fler än så INTE DÖMMER dig!! Vi VET ju alla vilke fantastisk mamma du är!!!
    Och det finns väl ingen som skulle tro att du skulle lämna ditt barn obevakat ens för en sekund nära en tågbana ( eller någon annanstans för den delen!)
    Och när du skriver hur det var... att Tristan lirkade sig ur din hand, då vet man ju att det var så det var, om det nu fanns någon annan som skulle tro något annat?
    Du verkar bara så hård mot dig själv fina du....
    Det skall du inte vara... Ingen pratar konstigt om dig... tvärtom... vi säger du är fantastisk. kärleksfull och en FANTASTISK MAMMA !!!
    Och det som hände er är INTE DITT FEL!!!!!!
    VI VET att du höll honom i handen... VI VET att du är en ansvarsfull person!!!
    och om någon annan tänker eller tror något annat... ja då kan de bara dra åt.... Själv!

    Men vi vet Sophie.... Vi vet <3

    kramar tankar och kärlek i miljoner till dig och din familj <3
    fortsätt andas...
    En dag i taget....

    <3

    och tveka inte att ringa eller smsa när du har lite ork över...

    Jag finns alltid här för dig!

    /Jenny och Eliott

    SvaraRadera
  4. Så bra att du förtydligar och skriver det som jag tror alla tänker Jenny! Jag känner inte dig och din familj Sophie, vi har aldrig träffats, ändå har jag inte ens snuddat vid tanken på att Tristan var obevakad. Läser man din blogg, före och efter olyckan så inser man väldigt snabbt att du är en kärleksfull mamma som sätter dina barns behov främst! Dessutom kan väl VEM SOM HELST som har små barn känns igen sig i just det där att de lirkar sig ur ens hand helt plötsligt, det har ju hänt alla oss. Att det hände dig Sophie just där vid spåret, just då, att tåget kom är en fasansfull slump som du inte kunde rå för och du kunde inte göra mer än du gjorde och gör! Jag lider med dig, jag läser om din kamp, jag sörjer med dig men jag kan aldrig fullt ut förstå..

    Stor kram
    Mia (trogen bloggföljare med dig kära Sohpie nära mitt hjärta)

    SvaraRadera