Också försvinner jag in i ett virrvarr av osorterade tankar.
Totalt onåbar.
Oförmögen att få ur ett endaste litet ljud ur munnen.
Jag känner hur ögonbrynen ser bekymrade ut.
Ögonrörelser som går hand i hand med tankarna som ivrigt jobbar för att komma iordning.
Jag tänker hit.
Jag tänker dit.
Försöker få ordning.
Lägga rätt tanke i rätt fack.
Men hela tiden är det något som stör mig.
Nya tankar som bryter sig in och vill ha plats.
Jag vill.
Jag vill inte.
Jag orkar.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag blir helt utmattad.
Bryter mig loss och lämnar till slut golvet.
Diskmaskinen står kvar.
Och jag lägger mig på soffan.
Men det var ett bra försök i alla fall...
Å älskade människa. Tänker på din smärta varje dag och bara föreställningen av den är omöjlig att greppa.
SvaraRaderaÖnskar jag kunde göra något. Det kommer nog aldrig sluta göra ont, det där. Men lägstanivåerna kommer bli lättare att hantera.
Hej. Har läst din blogg ett tag men aldrig skrivit, fast du berör och jag tycker det är fruktansvärt det du behöver gå igenom. Nu när jag läste den hemska kommentaren någon skrivit så känner jag att jag måste lämna ett avtryck. Hur någon människa kan lämna såna ord efter sig...obegripligt!
SvaraRaderaNi finns i mina tankar och man önskar att man kunde göra något för att underlätta. Varma kramar
Skickar dig en stor, varm stärkande Kram!!! <3
SvaraRaderaSänder varma kramar !!!
SvaraRaderaAnki
Vill krama dig. Jag gör det i mina tankar nu. Varje dag. Kramar dig också Henrik.Varje dag i mina tankar. Från Malin
SvaraRadera