En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

söndag 16 februari 2014

Detta är stort, rörande berörande...

Funderar och funderar över vad rubriken till detta inlägg ska vara.
Det är viktigt.
Inlägget är också viktigt.
För detta är så stort för mig.
Betyder så mycket.
Är så rörande berörande rakt in i hjärtat på mig.

Vad, vad, vad???
Tänker ni nu.
Kom till saken.

Hm....
Hur ska man beskriva något, som gör en helt förstummad.
Som gjorde att kroppen fylldes av tusentals olika känslor, på en och samma gång.
Så att tårarna hejdlöst och ostoppbart forsade längs kinderna.
Sådär, att man tappar andan en stund.
Så att man måste svälja och försöka förhindra såna där pinsamma gråtljud.
Sådär att man helt tappar bort sitt språk en stund.
Rörande berörd blev jag, där på en parkering i Höllviken igår, då denna fantastiska tavla överlämnades till mig.























Konstnärinna: Caroline Cedergren Mårtensson.
En barndomsvän, fd granne och fotbollskamrat till mig.
Vi har inte haft kontakt på många år.
Hittade varandra på facebook.
Jag såg bilder på hennes vackra tavlor och blev förälskad.
Och nu har hon gjort denna av mig, till mig.
Så träffande rätt.
Perfekt.
Jag älskar den.
Och kan inte sluta att titta på den.

Carro, för sjutton gubbar tack, tack, tack!!!
Den är precis.
Du vet precis!!
Vilken talang du är!!!

Och vilken fantastisk bonus att få träffa dig igen, efter alla dessa år. Fint att få kramas!

(Extra bonus att få träffa kussen oxå en snabbis)

Ursäkta min sambos fotograferande, han gillar spontan-bilder som inte tas om eller godkänns innan, så vi får bjuda på denna knasiga bild. (Jag är knasig iaf)


Kussen till vänster och Carro till höger, knasten i mitten!

11 kommentarer:

  1. Wow!!! De tar verkligen andan ifrån en, sitter som en fågelholk o är alldeles hänförd! Så otroligt gripande fina!
    Kärlek o kramar <3

    SvaraRadera
  2. Vilken tavla. Va mycket känslor i den. Så vackert.

    SvaraRadera
  3. Jag förstår att du blev berörd. För det år inte att undgå. När man ser på tavlan känns det som att alla era känslor och liv finns inmålat i den. En klump i halsen fick även jag. Och jag säger återigen, om JAG får sådana här känslor, av en händelse så långt ifrån mig, med personer jag inte känner, hur känns det då i era hjärtan....

    SvaraRadera
  4. Sophie...som du redan vet var det stort för mig att måla en tavla till dig. Mycket känslor och tankar som for runt, .att börja måla den var svårt, ville få det rätt och på en yta få plats med små mycket. Du beskriver med ord och jag med bild...en vacker kombination tillsammans. Tack Sophie för att jag fick måla till dig! Var så fint att få krama om dig efter så många år. Kramar till er. Caroline

    SvaraRadera
  5. Absolut fantastisk, enastående tavla... mitt i prick!
    Caroline har hjärtat på rätta stället, det ska gudarna veta!
    ❤️

    SvaraRadera
  6. Berörs så av din blogg. Är rädd att läsa den ibland... Tänk om det händer oss då!? Knasig tanke.. Tårarna rinner varje gång jag är inne och läser gamla som nya inlägg.. Så jäkla orättvist.. Min man arbetar på din mans jobb. Han var där den dagen det hände, när Henrik skrek rakt ut. Han fick sjukskriva sig resten av veckan sen, han bara grät. Otroligt känslig, en av orsakerna till att jag älskar honom så mycket. Tänker på er och erg öde varje dag och önskar jag kunde göra något.
    Många kramar Susanne

    SvaraRadera
  7. Fantastiskt....vilken tavla...Finner knappt ord!

    SvaraRadera
  8. Så härligt att läsa detta och mycket rörande! Vilken tavla, så otroligt fin! Så himla fint gjort av henne. Lyfter henne till skyarna!
    Kramar till er alla från Malin

    SvaraRadera
  9. Fantastiskt fin och vilken känsla tavlan förmedlar med vackra bilder och dina texter! Särskilt citatet från Tristan som vill köpa en prinsesskrona till dig griper tag i mig. Var det inte det inlägg du skrev mindre än ett dygn innan olyckan? Har för mig det, har läst det så många gånger när jag tittat tillbaka i din blogg. Varje gång jag läst just det inlägget med de orden från Tristan har jag tänkt "så snabbt livet kan förändras, ett dygn senare tvingas du kliva in i den svartaste av verkligheter"...


    Stor varm kram
    Mia

    SvaraRadera