En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

tisdag 3 september 2013

Fy fan, säger jag!

Så arg att blodet kokar!
Och ja, jag måste tala i gåtor.
Jag får inte säga vad jag tycker och tänker.
Det spelar ingen roll att det är MIN blogg.
Tänk om jag skulle trampa någon på tårna?
Nä, en sak ska ni veta!
Man får absolut inte tycka och tänka vad man vill.
Då blir det ett jävla liv.
Eller inget liv alls, man kanske glöms bort lite.

Åh, så frustrerande!
Vill bara skrika åt hela världen.

Jag sitter fast i kedjor, med silvertejp på munnen.
Så jävla väluppfostrad och full av respekt hit och dit!

En dag spricker det.
Grytan kokar över.
Explosion.
Kedjorna faller till golvet och silvertejpen rivs bort.

Då jävlar ska ni få höra min sanning från hjärtat om människor, saker och ting!

MIN syn på världen, människor, barn, värderingar, om rätt och fel, familj, kärlek och vänskap.

Tills dess får jag väl vara en duktig, väluppfostrad tjej, hålla truten, le och låtsas som ingenting.

Och fy fan, jag känner det redan komma...
"Vem är det som gör henne arg? Har jag gjort nåt fel?
Bla bla bla...
Nä, ni kan släppa det, de som gör mig allra argast just i denna stund läser nog inte bloggen.
Och om det är så, så är den ändå för dum i huvudet för att fatta vad det handlar om!

Oops, var jag ouppfostrad nu?



12 kommentarer:

  1. Släpp ut det, för mig behöver du inte vara väluppfostrad, tror de flesta av oss skulle dra nytta av att få oss en känga, bli trampade på tårna, få oss att vakna till ur vår självklarhet att inget ont kommer hända.
    All styrka till dig
    / Rebecca

    SvaraRadera
  2. Samma säger jag! Ut med det! Ska väl inte sticka under stol med att jag blev lite nyfiken på vad som hänt som gör dig så arg!

    SvaraRadera
  3. Ut med det . Du har rätt att säga vad du tycker och tänker precis som alla andra . Lätta på trycket du behöver det .
    Styrke kramar

    SvaraRadera
  4. Kör på! Ut med det bara! Det är bara rätt att få ut det!
    Och man är inte ouppfostrad för att man säger vad man verkligen tycker å tänker.

    SvaraRadera
  5. Ja du vännen, man ska aldrig någonsin sluta förvånas. Det är det enda jag vet med säkerhet. Och du får absolut skrika (skriva!) ut din frustration, den är befogad.
    Det är så insnöat hos alldeles för många och man har svårt att se längre än dit näsan räcker. Du gör HELT rätt - med allting. Love You

    SvaraRadera
  6. Ja men är det inte lite av uppfostran man hade "förr" (typ 20-30år sedan..) att man ska bita ihop och inte visa att man är ledsen eller arg. Men numera är det inte bara tillåtet utan även högst önskvärt att man (okej som barn iallafall) visar ilska,ledsenhet etc.och inte håller det inom sig. Men jag vet jag gör likadant..för som vuxen vill man inte såra,inte vara obekväm eller "onödigt svag". Men vem sårar man egentligen mest när man tystar sig själv ?

    SvaraRadera
  7. Lider med dig att det finns så knepiga typer runt dig! Du skriver vad du vill i din blogg och det är upp till var och en om de ska fortsätta läsa eller inte. Många varma kramar Elin A

    SvaraRadera
  8. Heja dig, bara UT MED SKITEN!!!
    Varför ska vi vara så lagom hela tiden, säg och skriv vad du tycker, det är väl din blogg?!?!?!?
    Det känns ju så mycket bättre när man fått rasa ut, vem mår bra av att hålla inne, framför allt kanske du!

    Kram från Helen i Vallåkra

    SvaraRadera
  9. Jag sänder dig min kärlek genom cyberrymden!!!

    (Utan att veta alls vad jag trampar i, så tror jag bestämt på orden "sanningen ska göra dig fri"... men jag vet också att just det kan vara en tung väg att vandra.)

    Hjärtekram!

    SvaraRadera
  10. Gör så ont i mej o läsa hur somliga vill att DU ska tänka efter förre ifall att om NGN kanske/ev blir sårad. Fy faan säger jag bara de ÄR din blogg o BARA din så fortsätt o skriv direkt från hjärtat utan ngr krusiduller!
    Många varma kramar Carina

    SvaraRadera
  11. Jag känner inte dig och du har så klart ingen aning om vem jag är men oj vad jag gillar din blogg!! Jag inser att det kan låta helt fel med tanke på att den faktiskt handlar om Tristan och att han inte längre finns hos er men jag gillar ditt sätt att skriva. DU BERÖR! Jag gråter floder, torkar mig i nattlinnet och jag blir arg! Jag hejar på dig och säger precis som alla andra här DET ÄR DIN BLOGG, SKRIV VAD DU VILL! Låt folk bli arga, det är deras problem, inte ditt. DETTA ÄR DIN BLOGG och kanske ditt sätt att få ur dig sådant som du kanske inte alltid har orken att säga SÅ SKRIV VAD DU VILL! Många kramar Maria

    SvaraRadera
  12. Jag är helt fast i din blogg Sophie, du är en otrolig människa. Jag började följa den igår och har läst igenom rätt mycket nu. Du skriver så bra så du berör rakt in i själen. Du fick mig skratta nu, gråta strax innan att ifrågasätta livet och prioritera om vardagen. Kram till dig bästa Sophie från SaraH❤️

    SvaraRadera