En liten fjäril i magen...

För första gången på ett år, kittlade en liten fjäril runt i min mage.
Jag log.
Vågade se lite framåt.
Känna lite på en framtid.
Se litegrann förbi ett jobbigt september...
Tänka att november kommer.

Vi tog ett beslut, Henrik och jag.
Ett beslut som gäller vår familj, baserat på hur vårt liv ändrades så drastiskt, traumatiskt och tragiskt.
Hur vår livssituation ser ut idag.
Baserat på hur mörkret hänger över oss.
Den svarta ångest som tynger ner oss.
Det ständiga behovet av att ha sällskap, inte vara ensamma!
Distraheras.
Men också bearbeta och sörja samtidigt ändå.

Hur får vi in lite ljus?
Vad behöver vi just nu i vår dagssituation idag och framåt?
Vad intresserar Tekla?
Vad intresserar oss och framförallt, vad är lagom för oss att orka?

Jo, en liten tuss av kärlek förstås.















En liten Isodor som flyttar hem till oss i November.
Vi är glada över det beslutet.
Han kommer ge oss ljus, kärlek, bus och terapi.
Djur är terapeutiska.
Det känner ju de flesta till.
Och vi behöver all terapi vi kan få just nu.

Isodor är en ragdoll-katt.
Vi har läst på mycket och denna rasen passar oss perfekt.
Underbara katter.
Vi har känt in dom under sommaren, då de är vänner till oss som har de katterna.
För er som är nyfikna, kan ni läsa lite om dom här:
Sannlyckes Ragdolls

Fortsätt kittla lilla fjäril, låt ingen få dig att sluta!