Onsdag?

Skriver Onsdag i rubriken med ett litet frågetecken, för jag är faktiskt ganska osäker på vilken dag det är idag?! Lätt att kolla, men orkar inte, och det spelar ju inte så stor roll.

Ligger i sängen, nerbäddad efter en lite kylig och regnig promenad ner till Tristan, för att tända hans kvällsljus.

Är kall om fötterna.

Och hjärtat. Ja, hjärtat blir så kallt, när man har ständigt ont, längtar och saknar.

Reflekterar över dagen, innan det är dags att sömnmedicinera och slumra in.

Mia gick med ner till Tristan idag också. Det är skönt, att ha henne vid min sida. Jag är trygg med henne, litar på henne. Vilar lite i hennes sällskap. Behöver ingen mask, ingen ork. Bara jag, jag och mitt trasiga hjärta. Hon bär mig, så mycket mer än hon själv förstår. Jag är tacksam för henne.

Jag är tacksam för dig, min fina vän Mia, hör du det?

Du är bra.

Jag tycker om dig!

Imorse bröt jag ihop, när jag hittade en bild på världens gladaste Tristan med Tekla i knäet, vinkandes mot kameran.

Fy fan, så jävla brutalt det är.

Behövde någon i luren, som kunde rädda mig en stund.

Tina.

Tina vet.

Hon är ärlig.

Jag behöver det, ärlighet!

Jag fick medkänsla, kärlek och ärlighet en hel timma av Tina i telefonen. Hon gav mig syre, så att jag kunde andas igen. Och imorgon kommer hon med hembakade knäckebröd och fikar med mig. Kan man annat än fyllas av kärlek?

Tack Tina, för att du var tillgänglig i telefonen just precis då.

Också tackar jag mosters älskling Erik för näse-pussarna, de goaste som finns!

Natti natti